Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 2. Bibelordets tillräcklighet samt dess roll i samlif och stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I 23
banat den väg genom symbolbildning och nödtvungna trosstrider.
Såsom det ock torde varit en nitälskan att förverkliga bibelordet,
som en gång kommit påfvedömets bäste att öppna kampen om
världsherraväldet för att lägga jorden Kristus till en fotapall, så
var det samma Guds ord, som nyss ledt Botniensis samt biskopen,
lärarekollegierna och prästerskapet i Rudbeckii barndomsstift
till kamp mot två landsfurstar1, därför att dessa ansågos vara
irr-läriga. Så var det äfven samma bibelord, som ledde Rudbeckius
(hvilken direkt eller indirekt var deras lärjunge) dels att i sin
pre-dikoserie inför regeringen framhålla långtgående kraf på
bibel-enligt styrelsesätt, dels att midt under segerjublet efter
Stolbova-freden resa en ensam men verksam protest mot vissa inslag i
konungens lefverne2, dels att upptaga kampen för kyrkans integritet.
I detta framträdande och denna uthållighet ligger ingenting af det
hemlighetsmakeri ocli den människofruktan, som kännetecknar
t. ex. de påfliga biskoparna och prelaterna efter och närmast före
Västerås’ riksdag. Rudbeckius är blott en af de öfriga lutherska
tusenden, som helt besjälas af panbiblicismen och som inser dess
konsekvenser3; skillnaden är blott den, att han är mera homogen och
viljestark än flertalet, hvarför följden af bristerna i tidens bibliska
uppfattning framträder bjärtare hos honom. De bibliska stöd,
som en senare tids forskning kanske rubbat eller omtydt, voro för
honom fastare än berget.4
skåpets mening», hvarför det nog kan »ställas starkt i fråga huruvida den
efterlefdes». En sådan mening torde vara allmännare utbredd. Men hvem
skulle genomföra en kyrklig stadga om ej prästerskapet? Och skulle detta
göra det hellre, om den var uttryck för en annans mening än prästerskapets?
Det gällde ju bibliska och kyrkliga spörsmål.
1 Afh., s. 32, 33; här afd. Föregångare. Äfven 01. Martini låg nästan
ständigt i fejd med Ivarl IX. I Strängnäs yttras (1586?), att »ett rätt
förstånd» [å Guds ord] växer »mäkteligen uti förföljelsens och motståndets
hetta»; Sv. Synodalakter II. s. 50.
2 Trots båda dessa fakta vill Gustaf II Adolf hafva Rudbeckius i sin
närhet, i det han utnämner honom till biskop i Västerås’ stift, hvars chef af
ålder tillhörde det biskopliga tremanuarådet inför konungen.
3 Schuck, Sv. Lit.-liist., s. 326 påpekar med rätta, hurusom
oförsagd-heten att på alla lifvets förhållanden våga tillämpa bibelns lärdomar gifver
Rudbeckii predikningar en så gripande bakgrund. Emellertid vågar denne
alltid tillämpa dem äfven utom talarstolen. Konsekvenserna däraf har man
sällan om ens någonsin dragit fullt ut.
4 Han och hans svenska samtid distraheras ej i sin tro af tvekan, tvifvel
eller omtydningar. (»Vi skola icke följa vårt eget hufvud och sinne efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
