Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 2. Bibelordets tillräcklighet samt dess roll i samlif och stat - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - A. Ordets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
B. RUD. HAI.L
ställt i utsikt för Herrens »legater» att blifva kärft »afvisade och
få stackot svar»; så gick det nu honom själf.1 Också fick han från
adelns, politicis och menighetens sida efter hand allt oftare bevittna,
hvad han och kyrkan ansåg vara ingrepp i den senares
maktbefogenhet. Men han kunde därjämte ock konstatera, att de förra
icke nådde så långt, som de i verkligheten hade velat nå (eller kanske
rättare: som han i sin misstänksamhet trodde dem hafva velat nå),
innan han samt hans medbiskopar och medpräster med bibel, lag
och privilegie-dokument i hand ställde sig hindrande i vägen.2
3. Kristendomskunskapens betydelse för individen.
A. Ordets makt.
Den delvis oriktiga tolkning, som den Oxenstiernska
statsstyrelsen gaf åt prelatens motstånd och som tvang denne till tårar,
har kanske i förytligande riktning påverkat en senare tids uppfatt-
hööks hjälp afskrefvos dithörande acta på Rudbeckii domkapitels bekostnad.
Jfr VDP 1630 25/S; 1642 18—20/7 AI8. Laurelius lät sig ej förskräcka af
företrädarens öde utau aftryckte sådana acta med synodens bifall (VDP 1653
8/9). Och i Växjö stift efterfrågades sådana vid synoden 1655 20/9:
Wallquist I, s. 94..
1 I sin bibelupplaga hade han tryckt med större stil Arnos 5: 10.: De
starka och ogudaktiga Ȋro honom gramse som dem uppenbarligen straffar,
och hafva en styggelse vid den som hälsosamt lärer [= undervisar]».
2 Häraf och t. ex. af Rudbeckii utfall mot adeln (t. ex. rörande 30-åriga
krigets förlängande) får ej dragas den slutsatsen, att han ej skulle varit
fosterlandsälskande eller konungatrogen. Tvärtom. Då fäderneslandet är i
fara, blir t. o. m. den af Rudbeckius så högt skattade lärdomen något
obetydligt; logikens spörsmål och metafysikens subtiliteter säger han då vara
intet (Causa bellorum). Och i ett stort antal predikningar manar han präster
och menighet till obrottslig lydnad för den af Gud gifna öfverheten. För
fosterlandets skull säger han sig hafva afslagit tre hedrande erbjudanden
om anställning i utlandet: RRP (1636) VI, s. 472. Gustaf II Adolf skattar
han lika högt eller t. o. m. högre än Frik den helige och Ladulås;
Jordeferdz-Predikau öfver konungen 15/6 1634, s. B v:o. Jfr Beatum reg. sc., s. 101. —
Regeringen och Rudbeckius torde för öfrigt hafva i ej ringa mån orättmätigt
underkänt hvarandras ädla syften. Jfr RRP VI, s. 305 o. f. Kanske
inbillade sig biskopen, att den svenska adeln skulle komma att likna den estniska,
hvars hårdnackade motstånd mot kyrkligt-religiösa förbättringssträfvanden
lian fåfängt försökt bryta. ■— Svårligen kan vår tid rätt bedöma, huruvida
eller i hvilken grad lians kraf voro t. o. m. af rent praktiska skäl
erforderliga; VDP 1620 21/7, 16/9; 1645 26/11 AIS. Petrus Jonæ Wex. måste vid 1619
års synod förbjuda prästerna att vigas med adelsmäns frillor o. a. skökor.
Wallquist II, s. 610.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
