Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - A. Ordets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2 B. RUD. HALL
sina’ord, vår obekväma glosa förutan», yttrar biskopen i en
påskpredikan.1
Allraminst skulle han i afseende å ordets inre kraft hafva velat
eller vågat pruta af något i sin farliga tid. Fordom lefdes »likligare »;
nu under »denna våldets yttersta tid» vore djäfvulen och dennes
redskap »galna och rasande». Ondska och skamlöshet växte för
hvarje dag; barnen blefve skalkar och bofvar; Guds straff
bebådades genom rvsansvärda järtecken.2 Under förförelsen och
förstörelsen hade vi att säga som lärjungen: »Herre, till hvem skola
vi gå, om icke till dig? Du hafver det eviga lifvets ord». — Med detta
Guds ord hade Jesus och apostlarna utdrifvit de onda andarna, ja
fördrifvit djäfvulen själf. Han »kan icke höra eller tåla Guds ord»;
»han äter och dricker, sofver och vakar med oss», hade Luther
varnat; »så länge predikar han för oss, tills vi helt drunkna i synden ».
Han säges vara en tusenkonstnär, men Herrens ord är mer än en
hundratusenkonstnär; sådana människor vore galna, som icke
ständigt sökte dess skydd.3 Bland andra hade Palladius,’ Olavus
Petri, kyrkoherden Er. Sv. Roslagius i Hedemora, Petrus’Jonæ
Wex. och Paulinus i åskådliga ordalag uttalat sig om de onda
andemakternas farliga närvaro samt om ordets värnande kraft; och
den på Rudbeckii »tillskyndan och beviljande» i Västerås öfversatta
»husbibeln» säger djäfvulen vara »en gammal skalk», som »hafver
öfver femtusende år gått i bofveskolan och förstår sig på alla
skalk-stycken ganska väl. Men däremot är jag såsom ett enfaldigt får
och kan intet värja mig för alla hans listiga pilar och snaror».4
Mot dessa lärda, listiga och allestädes påtagliga fiender vill
Rudbeckius utrusta hvar och en i sin stad till ett personligt, af bibeln
och reformationen äskadt bruk af Andens svärd, som är Guds ord.
1 Een Christeligh Frögde Predikan 1635, s. C v:o. Jfr pied. å 1
advents-söndagen, s. C2 o. f.
2 Företalet till den nyss angifna predikan. Boot och Bätrings
Predikan 1615, 1629; företalet och s. D2. Beatum regis se., s. 78. Afh., s. 90.
3 Långa företalet till stora katekesen samt Luthers Werke XXX: ii,
s. 597. OL. Petri Saml. Skr. I, s. 33. Individens slafveri under djäfvulen
vore en fara t. o. m. för landet; kometerna o. a. tecken i skyn varslade om
riksolyckor för syndens skull; jfr Sveriges ICO-förslag 1619, s. 424.
1 Wagner I, s. 137. Paulinus sade honom kunna läsa skrifvet och
vara mycket mångkunnig; kyrkoherde Er. Sv. Roslagius i Hedemora hade
nämnt honom Atheologie Doctor Satan. Roslagius Spörsmål öfwer
sakramenten, s. (a) 5 v:o. Jfr Paulini föredrag å synoden 1629. Enligt SDP
9/8 påstods en man hafva härbergerat satan, spelat kort med honom,
fått pengar af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
