Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - B. Nådeverkans förutsättningar. Viljepedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
och icke görare »han är lik den man, som sitt lekamliga ansikte
skådar i en spegel . . . och förgäter strax, hurudan han var.
Men ... en görare . . . varder salig uti sin gärning». I en
predikan för marknadspublik yttrar han med ledning af Esaias’
maning att köpa och äta andlig spis1: Det är icke nog att skaffa
sig »bibeln och den h[eliga] skrift, Catechismum och andra härliga
böcker, däruti dessa andliga varor, denna andliga spisen och
klädedräkten är förvarad . . . utan vi måste ock med flit oc.h aktsamhet
höra och anamma Guds ord, att vi genom en lifaktig tro kunde
oss tillägna Kristi, Guds sons välgärningar . . . och dem Liti
hela vårt lefverne städse oss till godo nyttja och bruka . . .
Iclce de som äga de rätta bröllopskläderna utan de som hafva dem
på sig, blifva lidna i det himmelska bröllopet, men den som intet
hade dem uppå sig, han blef kastad i det yttersta mörkret».
Helt i luthersk anda predikar han så och på andra sätt trons
rätta art och dess allt afgörande betydelse} Så hade äfven t. ex.
Nova ordinantia (s. 216) preciserat skillnaden i art och betydelse
mellan veta och tro (vid nattvarden). Och Sveriges KO 1571 hade
förbjudit prästerna, att blott predika att tro på Kristus gör
rättfärdig; de borde jämväl framhålla, att »en rätt sannskyldig, lefvande
och verkande tro . . . utan kristliga gärningar, som äro hennes
rätta frukt, aldrig vara kan». »De enfaldiga» kunde eljest mena,
att goda gärningar ej behöfvas. Äfven djäflarna kunna hafva
1 1628 års marknadspredikan, s. B3 v:o o. f. Es. 55: 1 o. f.
2 I »Förspråk» på romarbrefvet (Biblia 1618) yttrar lian bland annat
(s. 557 v:o): »Tro är en lifaktig och stadig förtröstan till Guds nåd, så viss,
att man tusende resor dog däröfver. Och sådan förtröstan på Guds nåd
gifver människorna lust och vilja till Gud och till allt det skapadt är, hvilket
den helige Ande gör i tron. Däraf varder man villig och lustig till att göra
allom godt utan tvång, allom till tjänst vara, allting lida Gudi till viljes och
lof, den honom sådan nåd bevisat hafver. Så att omöjligt är [att] skilja
gärningarna ifrån troil, såsom omöjligt är [att] skilja lågan och värmen ifrån
elden. Därför: tag dig [till] vara för din egen falska tanke och för onyttiga
skvallrare, som låt[s]as vise vara mycket att döma 0111 tron och goda gärningar
och äro dock allra största dårar. Bed Gud, att han verkar tron i dig; annars
blifver du väl utan tro till evig tid, ehvad du tänker eller gör.» — Jfr
hurusom Rudbeckius såg till hjärtat: De hvilka spelat kort på ett bord som nyss
användts till altare, få större straff, om det skett af förakt än 0111 det skett
af obetänksamhet (jfr afd. om Omedelbar viljefostran). I en predikan (Beatum
reg. sc., s. 29, 30) säger han det ej vara synd, att Israel begärde en konung,
men väl att det gjorde så af otro och misströstan; ej heller vore det synd, att
David räknade folket, men väl att han ville förlita sig mera på männen än
på Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
