- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugonde årgången, 1919 /
134

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - B. Nådeverkans förutsättningar. Viljepedagogik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 6 2

B. RUD. HALL

en död tro, påpekar stadgan med stöd af aposteln Jakob (2:19)
och i enlighet med Olavus Petris frågekatekes. Paulinus och
Rudbeckius torde varit delaktiga i att dessa uttalanden ordagrant
inflyta i KO-förslaget 1619.1 En annan kommittémedlem, Petrus
Jonæ, hade i sina visitationspredikningar betonat, att »mycket
veta och icke därefter lefvernet rätta, är lada större straff uppå sig »,2
Och i sin tillsamman med Palma affattade lilla troslära framhåller
Rudbeckius (s. 36), att »den tro, som icke verkar igenom goda
gärningar, hon är ingen lifaktig tro utan en död tro, som icke kan göra
någon rättfärdig» — ett påpekande, hvilket var så mycket
grundligare öfverlagdt, som det medvetet riktades mot adressaternas
villfarelser på just denna punkt.

Ideligen gaf Rudbeckius uttryck för krafvet på en så verksam
tro, att den omspände och omgestaltade människans hela själslif,
en tro, som hade sin andedräkt i innerliga, böner samt sin naturliga
följd och frukt i goda gärningar.3

Speciellt i de många begrafnings- och botpredikningarna, där
åhörarna ställdes inför straffen och döden, är Rudbeckius en
Hesekiel, en Döparen, en domedagsprofet, och hans maning i dem är:
»Skaffen med fruktan och bäfvan, att I saliga värden!» Eller,

1 A. a., s. 29, 371, citerande Gal. 5: 6. Ol. PETRI Saml. skr. I, s. 144.

2 Cursus visit., s. A v:o. Jfr wallquist II, s. 594.

3 I sin lilla bok »Enfaldiga frågor» (II, st. 8) understryker han det
ytterligare: Om vi tro och förlita oss pä den treenige Guden, »så varda vi
därigenom rättfärdiga och saliga hos Gud». I den KrigzPredikan han höll
omedelbart innan soldaterna tågade fram emot Pleskov för att belägra och strida,
sålunda å en dag, som kunde tänkas blifva den sista nådedagen för många
åhörare, förmanar han flitigt »hvar och en» (s. C), »att han nu öfverväger
sitt förra lefverne, låter sig ångra sina synder och öfverträdelser, med hvilka
han Gud sin skapare och återlösare tidt och ofta förtörnat hafver, beder
honom hjärteligen om syndernas förlåtelse för sonens Jesu Kristi skull och
lofvar därhos, om Gud vill spara honom längre lifvet, att härefter vilja bättra
sitt lefverne och lefva efter Guds bud och vilja, så mycket möjligt är, i alla
sina lifsdagar». Jfr Örebro stadga 1529 (om katekesens textord); Rudbeckii
och Palmas troslära, s. 15, 24, 32 o. f. (om syndaförlåtelsen); Beaturn regis
sc., s. 183—184, 381, 444, 448—449. Jfr KO 1571 och KO-förslaget 1619,
s- 3°) 373: »skaffar mycken frukt». Jfr företalet till Petr. Rudbeckii
psalmbok 1627: Till följd af djäfvulens illistiga stämplingar »får du icke nu . . .
lägga händerna tillhopa utan måste vara som myran ... en vis och flitig
arbetare, som i detta lifvet såsom i en sommar rättfärdighetens frukt, den
man i evighet vill nyttja, vet till att församla och förvara» (Ordspr. (5: 6,. 30: 24
o. f.). •—• Om böner (= »andedräkt») jfr här afd. Kraf å alla, Katekesens
böner, Nattvarden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1919/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free