Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - B. Nådeverkans förutsättningar. Viljepedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
B. RUD. HALL
Rudbeckius synes ej ens hafva yttrat sig om det grundläggande
dogmatiska spörsmålet, huruvida man i framställningen om att
anden verkar genom oidet, skulle mest betona antingen andens eller
ordets betydelse och roll; i hvarje fall har han i afseende å
folkundervisningen låtit hvarken den mystiska eller den
teologiskt-intellektualiserande riktningens afarter framträda.1 Såsom så ofta,
finna vi hos honom ett både—och. Liksom Luther betonar han
Guds ords allsmäktighet (att det t. ex. uträttar allt och medför
syndaförlåtelse, ja bringar Kristus själf med sig, hade Luther yttrat);
men liksom hos Melanchthon trängas oftast mystik-inslagen
tillbaka för de etiska momenten. I sina predikningar varnar han för
att för mycket spekulera och döma i andliga saker — i sådana är
förnuftet »blindt och galet»2 — men kunskap och »förstånd» å
troslärans hufvudpunkter vill han finna hos alla; och hvarje sträfvan,
hvarje predikan, hvarje tal utmynnar i kraf å individens viljelif.
En hjärtats religiositet, en kristlig och upplvst etik eftersträfvas
sålunda i allt, utan att hans tal om ordets kraft eller hans kraf å
kunskaper få angifva annat än utgångspunkt, styrkekälla och
ledtråd. Allt detta sker i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
uttalanden af Olavus Petri, Paulinus och de öfriga stora
föregångarna inom den svenska kyrkan.3
För Rudbeckius står det nämligen fullt klart, att den enskildes
så bet\’delsefulla väg från kristendomskunskap till lefvande tro var
hau vill flitigt härefter studera», hvaremot lian skall betala de 20 om »han
öfvergifver studera», sä skulle en motsvarande förmildrande dom, 0111 det
gällt blott katekes- eller andra elementära kristendomspensa, varit
otänkbar: i det senare fallet gällde det ju den grundläggande vetskapen om Gud
och salighetsvägen; i det förra fallet var det blott fråga 0111 vägen till ett
lefvebröd, och under den vägen skulle ynglingen permanent få stå under
färlan samt ingående studera teologi och »artes».
1 Jfr en not här ett par sidor längre fram, rörande predikokonst och
aristoteliker.
- Taeksäyeise-predikan 1637, s. D v:o, jfr Beatum regis sc., s. 331—332;
Predikan på Tref.-sönd., s. B4 v:o.
3 Att Guds ords himmelshöga makt eller kraft blef härligeu
uppenbarad hos den som rätt anammade ordet, hade Olavus Petri framhållit
på följande sätt i sin Postilla: »När Guds son var liär i världen, då utgaf han
den makt ocli kraft, att alla de som trodde och förlåtade sig på honom och
det han sade dem före, de skulle blifva Guds barn och arfvingar med honom. »
Denna tankegång betonar dels Paulinus i sina stiftsstadgar, dels Rudbeckius
inför stiftsprästerskapet genom citatet, att ordet gör Guds människa
fullkomlig till allt godt verk. Saml. skr. III, s. 46. Joh. 1: 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
