Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - B. Nådeverkans förutsättningar. Viljepedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
B. RUD. HALL
löften; de borde troget förvaltas och öka trosvissheten hos dem,
som väntade förlossningen.
Men det var ej nog med att prästen med oinsikt ocli nit
iakttog och gaf, hvad situationen kräfde. Äfven hvarje
församlingsmedlem för sig skulle beakta, hvad honom andligen sundt var samt
vandra stegvis uppför frälsningsvägen. Biskopens broder teol.
lektorn och Köpingsprosten Petrus Rudbeckius yttrar i företalet
till sin katekes (1627), att när den enskilde församlingsmedlemmen
förgätit, försummat eller brutit sina i förbundet med Gud gifna
utfästelser, så kunde han genom kunskap i Guds ord [=katekesen]
»åter komma till rätta igen, komma sig i håg, [sig] styrka i
sanningen och förnya förbundet igen». Efter det Joh. Rudbeckius
invigts till biskop, men innan han begynt sin verksamhet i
Västerås, framhåller han i en predikan inför konungen, Oxenstierna
och Skytte, att när en döpt människa blir väl upptuktad och
undervisad samt »öfvar sig uti ett gudeligt lefverne», då förökas
den Helige andes gåfvor hos henne, men hos den som illa fostras
och som försummar ordet och nattvarden, förminskas andens
gåfvor; hon faller i grofva synder, mister den Helige ande alldeles
och intages ånyo af den onde anden. Kan hon genom ordets
hörande och genom trogna förmaningar bevekas till bättring (ss.
David), så måste den onde anden vika och Guds kommer åter till
henne. Men förblir hon i synden, så förer henne den onde från
synd till synd och sist till evigt fördärf.1 Och i ett liktal2
framhåller biskopen ett stort antal praktiska lärdomar, åtvarningar,
åtgärder och steg, som vi böra lära, iakttaga och följa för att åter
och åter resa oss ur synden samt för att rätt lära oss dö: Det är
»icke nog, att man allt detta vet och kan betänka, utan, såsom i
andra konster: till själfva [lärosatserna] .. . vill ock komma öfningen
eller bruket . . . Alltså kräfves’ det ock i denna konsten till att
rätt dö, att vi småningom likasom i små . . . skärmytslingar därtill
oss öfva. Först att vi begynna det, som lättast är: att döda våra
utvärtes lemmar, våra ögon, att de intet se efter fåfänglighet,
utan att de alltid hafva Herren Gud för sig och se uppå honom och
hans befallningar; våra öron, att de intet höra uppå Guds
försmä-delse eller vår nästas förtal, utan att de äro öppna till att höra,
han omvänder sig och lefver. Texten: referat af Rudbeckii Oratio de
Ministrorum officio.
1 Beatum reg. sc., s. 391—392; jfr a. a., s. 387.
2 År 1632 öfver gossen G. A. de la Gardie, s. C v:o o. f.; jfr s. D4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
