Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - C. Katekesutanläsning en undervisningsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
läsning mestadels koncentrerades — och måste koncentreras — på
lilla katekesens utbredning samt att näppeligen ens textorden
blefvo fullt allas egendom, under hans tid. Hvad utöfver lilla
katekesen gafs och inhämtades, torde bestått mera i
katekespredikningar än i ökadt mått af utanläxor —• sålunda ett pensum, som
redan Luther hundra år tidigare erbjudit och fordrat.
Då det är ett så ringa pensum som kräfves i de många och ofta
hårda tillropen, då det änclå visar sig så ringa resultat—»förstånds
»-kolumnerna stå tomma—, då viljclifvets frivilliga omskapning
ideligen framhålles såsom ett absolut ofrånkomligt salighetsvillkor,
då biskojjen, hans broder, deras bok-öfversättningar och deras
tidigare samtid med loford upphöja katekesens betydelse för individens
hela själslif och väsentligen för icke-läskunniga; då vidare den
analfa-betiska menigheten måste hafva stått synnerligen vanlottad och
oläraktig, så måste man finna motiven för de stränga och ideliga
krafven å menighetens utanläsning och »förstånd » väl berättigade.1
Om alltså Rudbeckius lät nitet att (trots och under bristerna i sin
tids resurser) sprida religiös kunskap icke sträcka sig så långt, att
han fordrade möjligast stora pensas inpräglande, så synes det böra
betraktas mera såsom en brist än som en förtjänst.
I synnerhet må det kunna anses såsom en brist, att han ej träget
•—• eller trägnare än som skedde — ålade menigheten att inhämta
dels bibelspråk, dels hans utomordentligt enkla katekesutveckling.
Äfven, och ej minst, själfva den senare boken ger vid handen
(särskildt om den jämföres med de samtida och något senare
spörsmålsböckerna), att biskopen skulle kunna anklagas för
kunskaps-underskattning — åtminstone med lika mycket fog som han
anklagas för motsatsen.2 Det är väl för öfrigt just katekesutvecklingen,
man i vår tid först kommer att tänka på, då man hör uttrycket
»katekesen» eller »katekesens studium». Denna sin spörsmåls-
1 Jfr Barth, s. 72 o. f. 0111 invänjningens betydelse. Äfven
katekesinlärandet nämndes ej sällan »tukt».
- Jfr min exkurs om »Enfaldiga frågor». Af denna framgår bl. a.,
att boken ej i främsta rummet är skrifven för menigheten (utan för visitator
eller andra präster), att den är i ovanlig grad kort, enkel och lättfattlig samt
att den föga ingår å dogmatiska specialfrågor •—- åtminstone detta sista i
tydlig motsättning till en sig alltmer framarbetande typ bland de dåtida
spörsmålsböckerna. Däremot är det etiska momentet, gagnet,
förpliktelserna tillgodosedt i önskvärd grad, ja nästan till öfverflöd — äfven detta i
viss motsats till nämnda riktnings frågoböcker. I båda hänseendena tillhör
han en tidig, äktluthersk skola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
