- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugonde årgången, 1919 /
164

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 2. Domkapitlet och dess sträfvan i afseende å lärouppfattning och homogenitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B. RUD. HALL

före sitt tillträde till episkopatet säger tron och religionen vara
»sådana ting som icke med makt eller våld någon kunna eller böra
påtvingas utan med kraftiga skäl och bevis enom öfvertalas och
inbiidas; hvarföre ock den kristliga läran . . . icke med svärd
eller makt utan med de h[eliga] apostlars och martyrers flitiga
predikande och lärande öfver hela världen förvidgad och utspridd är.

. . Anamme och upptage det [= ordet] sedan de, som Gud den’
allrahögste därtill nåden gifver».1 Och följande år — sålunda
alltfort före Västeråstiden — yttrar han följande2: Somliga människor
»äro så förhärdade i deras ondska af en långlig vana, att om man
än ville predika till morgonen för dem, om Paulus med ali sin
vältalighet, ja Kristus själf med sin lärda tunga komme igen till
att förmana dem, så skulle det likväl vara lika som man plöjde på
hälleberget eller tvättade tegelstenen.3 Man må hålla dem före
de skräckeliga Guds vredes exempel öfver de obotfärdiga; man må
utmåla dem satan så svart och helvetet så hett som man kan, så
är det lika mypket. De måge vandra sin väg». Samma predikan
håller han äfven i Västerås såsom stiftschef (1629), och när han
(1635) låter trycka den, dediceras den särskildt till stiftsmenigheten
och det med den maningen, som vi äfven i annat sammanhang
haft anledning understryka, nämligen att hvar och en för sig måtte
ställa det så, att han måtte räddas som en brand ur elden, som ett
ben ur ulfvamunnen. Och året före biskopsvalet betonar han inför
konungen, att ej ens Kristus själf, som dock kunnat tillfyllest svara
och vederlägga alla motståndare, kunnat beveka sin tid till
enighet. Då borde ej heller vi »förargas»; hur rätt och sant vi hafva,
kunna vi ej förhindra djäfvulen och hans parti att disputera, utan
vi borde »likasom vi hvarken sågo eller hörde sådant, blifva
stadigt vid kända sanningen».4 Det bästa rådet vore att hålla sig

1 Vår kristliga tro, företalets första sida. Författarna använda
tillfället att inför konungen med många bibelställen bevisa Guds mening, att
furstar skola hjälpa kyrkan att nå alla med ordet.

2 Botpredikan öfver Dan. g, s. D2. A. a., s. C2 fördömer han dem,
hvilkas öron klia efter det nytt är. Men han framhåller ock, att fordomdags
många svenskar blifvit frälsta, äfven om de varit smittade af påfviska
villfarelser (blott de varit döpta och hållit sig till Kristi förtjänst). Sådan
åskådning hade ock Ol. Petri uttalat: I, s. 478 o. f. Jfr här s. 145.

3 I tillägnan (år 1623) af en predikan, som han hållit 1614, 1615 och
1623 (å X sönd. eft. Tref.) beklagar han, att prästerna icke mer kunna uträtta
än Noak, Lot och Kristus uträttat bland sin tids hårdnackade syndare.

4 Predikan å i8:de sönd. eft. Tref. 1617, s. B, B2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1919/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free