Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 6. Klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i o
b. rud. hall
andra blott trivialskoleelever (jfr senare). Nya hjälppräst- och
klockarkategorier framträda i snart sagdt oräkneliga skiftningar i
afseende å kompetens, å sätt och villkor för anställning etc. Blott
i det äro de lika, att de skulle undervisa. Medan krafven å
klockare af äldre typ väsentligt stegras, därest de skulle kunna blifva
barnalärare, kan de nya typernas barnundervisning kanske i viss
mån anses vara ett nedstigande från en lärd piedestal, ett
exploaterande af »öfverkvalificerad arbetskraft». I hvarje fall tyckes
allmogen hafva hyst denna mening — att döma af det motstånd
den ådagalade.
För tillsättandet af lärda (d. v. s. latinkunniga) klockare
talade emellertid flera skäl än det redan anförda. Luthers, Palladii,
den svenska KO:s och många andras ideliga anmaningar att bland
socknarnas barn utleta de bästa begåfningarna och skicka dem
till läroverket, till prästbildning1, skulle bättre kunna efterkommas
af studerade än af oskolade barnaläiare. Också förklarar
Rudbeckius, att fattiga bondebarn äro de flesta i latinskolan och göra
den största fliten i studierna.2 Ja, man torde kunna gå än längre:
de lärda klockarna skulle kunna gifva sådana alumner privatunder
-visning i latinelementerna. På samma sätt hade ju rektorn för
smärre läroverk förut undervisat privat i bibelns grundspråk,
løbedegiie; Palladius och Resen förordua alt skolrektorn skulle förskicka
»Peblinger* till närliggande socknar att där vara Sognedegne samt att
undervisa ungdomen i katekes och sång etc. Enligt Norges KO-förslag
1604 (s. 51) skulle landsbygdsförsamlingar i närheten af större städer ej
äga rätt att välja annan sognedegn än en person från närmaste läroverk;
honom skulle man giva sedvanligt underhåll, på det han därigenom
skulle kunna få ekonomisk hjälp till sina studiers fortsättande. Men
danska regeringen stryker denna passus (såväl som om diakon-ed och
småstadsskolor) vid utfärdandet af Norges KO 1607. Måhända har
sockengångs-institutionen uppkommit ur eller i samband med djäknarnas
verkliga eller fingerade verksamhet såsom klockare, kommun- eller
privatlärare. [Jag har en dunkel känsla af att någon gjort en antydan i sådan
riktning (liksom äfven i afseende på vissa skeden i reformationstidens
folkundervisning) men jag minnes ej hvem.] Skulle så vara fallet, har Sverige
efterliknat den välbehöfliga sockengången utan att i nämnvärd mån hafva
ägt dess förutsättning: kommunal undervisning af djäknar eller
djäkneklockare på ferierna. Jfr Pommerns Agenda 1568 s. 27 v:o.
1 Luthers Sermon om barns skolgång; Werke, XXX: 2, s. 522 o. f.
Palladius, s. 74 o. f. KO 1571, s. 158 och KO-förslaget 1619, s. 550: Blott
begåfningen skall vara afgörande, barnen vare så den enes eller den andres.
2 Thyselius, Handl., X, s. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
