Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 6. Klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
I!. RUD. HALL
obestämda (eller saknade) uppgifter om klockarens kompetens,
lön och ställning hafva vi förvisso att se ett medgifvande att
antaga oskolade lärare där ej annat var möjligt.
I hvarje fall framtvangs säkerligen mångenstädes i utlandet
en sådan tingens ordning genom menighetens sega aversion mot
de lärda samt genom de små inkomsterna. Därför höres ock två
norska biskopars klagan ännu 1618, resp. 1620, att Degnerne
måste fiska och plöja för att få bröd; de kunde därför ej hinna
undervisa. »De flesta menigheter få antingen vara utan klockare
eller låta sig nöja med råa och okunniga personer, som aldrig
hafva sett en katekes. Och då går det ordet i uppfyllelse: När en
blind leder en blind, falla de båda i gropen.» Och: man måste till
klockare-barnalärare antaga »bönder, skräddare, skomakare och
andra sådana olärda personer», som kunde förvärfva sig sitt
lifs-uppehälle genom manuellt arbete.1
Svenska och utländska författare hafva ansett, att
klockar-institutionen är en ovanligt sen företeelse i Sverige. »Mot medlet
af 1600-talet börjar äfven klockarens biträde att ifrågasättas»;
under reformations-århundradet blef här icke »taget något
initiativ till att upprätta skolor, motsvarande de dansk-norska
degne-eller klockarskolorna». Och man skulle i Danmark hafva
fasthållit vid typen djäkne-klockare, hvaremot man i Norge »i
Til-fælde» låter sig å nöias med oskolade undervisare.2 Men vi finna
att samtliga slag af klockare anställas i alla lutherska länder, äfven
om frekvensen är olika i olika trakter. De finnas jämförelsevis
tidigt äfven i Sverige.
Dettas KO 1571 samt KO-förslaget 1619 rekommendera
bibehållandet af den »goda seden» att i städerna å
söndagseftermiddagarna »höra barnen Catechismum», d. v. s. undervisa, kate-
1 Glostrup, s. 119, HEFFERMEHL, s. 91, 101. Det är för visso olärda
klockare, som närmast åsyftas, när t. ex. man i Norge 1635 bestämmer, att
en gudfruktig man skulle, vid förfall för prästen, i kyrkan uppläsa
evangelium med förklaring samt efteråt undervisa barnen i katekesen — alldeles
som det ju gått till i Tyskland här och hvar under ett sekel. Särskildt å
landsbygden måste katekespredikan i inskränkt mening ofta inskränkas till att
mer eller mindre blott utgöra en upprepad recitation af Luthers lilla
uttyd-ning. Så var fallet å många tyska smärre orter, så stadgas eller tillåtes i
Danmark 1629; så skedde förvisso äfven hos oss.
2 Jfr Norlén, s. 69, Bang I, s. 35. Lundström, Skisser, s. 95 (: »fanns
. . . icke någon motsvarighet» etc.). Heffermehl, s. 90. Bångs yttrande
citeras men lämnas oemotsagdt af O. quensel i Kyrklig Tidskrift 1896, s. 322.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
