Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 6. Klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
kare, hvilken Rudbeckius för sitt stifts vidkommande legaliserat
redan 1621, och hvilken ej sällan är ett tecken på förefintligheten
af intresse för de allmängagneliga läroämnena läsning och skrifning.
Emellertid var det icke så ofta å klockarbolen som vid
småstädernas skolor och genom oloflig information, som djäknar —
svaga och skickliga om hvartannat — kommo att förtjäna sitt
bröd.1 Och ej heller prästmän eller diakoner vunno anställning i
den utsträckning Rudbeckius önskade. Menigheten var nämligen
ofta ej blott liknöjd i afseende å det andliga arbetet utan positivt
ovillig att antaga lärda klockare2 — i likhet med hvad som
framhållits 1596 och 1614 rörande hela landets allmoge. Till
motståndet i sistnämnda afseende bidrog säkerligen aversion dels
mot lärdomen och »herrarna», dels mot de ökade fordringarna å
kristendomskunskap. Äfven Palladius hade talat om en sådan
gensträfvighet; så t. ex. sade man: Mitt barn skall vara hemma
i st. f. att gå till klockaren; det må lära så som mina föräldrar och
jag hafva lärt. Man ville helst åtnöjas med sin ordinarie
församlingslärare och icke höra på att två kyrkor funnos och att de borde
hafva hvar sin »tjänare»: den ene läraren i synnerhet för de äldre
(=»den gamla kyrkan»), den andre för barnen (== »den unga
kyrkan »3). — Genom den prästerlige klockaren kunde den af kyrkan
länge påyrkade kontrollen bli effektivare, kristendomsförhören flera,
tillträdet till nattvardsgång och bevarandet af fullt kyrkligt
medborgarskap försvårade för de liknöjda. En klockare ur
handtverkares eller drängarnas led skulle ej våga eller kunna hafva
så stora fordringar å menigheten; hans ord skulle ej väga så tungt
hos kyrkoherde och visitator.4
1 De jämförelsevis rikliga understöden vid stiftsläroverket samt de
efter hand allt större utsikterna till bröd i statens tjänst bidrogo till att
klockarbolen å landet ej blefvo sä begärliga för välartade djäknar. Äfvenså
skyndade äfven en och annan djäkneklockare att — efter vunnen förbättring
i sina ekonomiska resurser — fortsätta studierna intill prästvigning eller
diakoninvigning.
2 Många utslag däraf finnas nedtecknade i afseende å Rudbeckii stift,
om än intet är så belysande för förhållandet till klockarna som följande två
klagomål från ärkestiftet: »En part i socknen lägga föga om hvilken som
klockarebolet besitter» och En näsvis skomakare, som en annan socken
antagit till klockare, dansar och kväder väl uti kalas, »och därföre vill
församlingen intet gärna mista honom». UDP 1636 11/5; 1642 22/9.
3 VisitatzBog, s. 67, 66, 72; HEFFERMEHl, s. 77.
4 Okändt är, om härtill på vissa orter kom farhågan för ett ytterligare
elevtiggeri (utöfver djäknarnas sockengång). Med kännedom om den starka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
