Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 5j>
OTTO S. HOLMDAHL
talar om, huru bland de evangeliska i främmande land är en ganska
stor oenighet såväl ifråga om ceremonier och kyrkostadgar »som
uti själfva den kristliga läran» och där han uppkastar frågan, huru
den svenska kyrkan borde förhålla sig härtill. Därpå svarar han
följande: »Härtill vet jag intet likare säga eller råda än att vi med
de församlingar så fjärran oss samfälla, som D. Martini lära näst
efterfölja». För kyrkoordningen borde man taga till förebild »den
de sig vid hålla, som samfäldt med oss enahanda lära efterfölja,
det är detsamma, som D. Martinus samt D. Philippus ställt
hafva». Samtidigt som den svenske ärkebiskopen erinrar om
de senaste decenniernas lärostrider inom protestantismen, i
hvilka Luthers och Melanchtons namn användes för att beteckna
tvenne hvarandra häftigt bekämpande riktningar, fasthåller han
själf och råder sin kyrka att fortfarande hålla sig till
reformationens båda hufvudpersoner såsom orubbade och samstämmiga
auktoriteter.. Man får naturligtvis icke af ett så allmänt hållet
uttalande draga bestämda slutsatser om Laurentius’ Petri teologiska
åskådning i enstaka punkter eller beteckna den utan vidare som
»filippistisk»; — det torde för öfrigt finnas tillräckligt material
för att ganska ingående bestämma denna. Men å andra sidan
framgår det otvetydigt af uttalandet, att den svenske ärkebiskopen
vid denna tid (1565) ej stod på något sätt kritisk mot Melanchton
och hans auktoritet just i lärofrågor. Han fasthåller också vid
den äldre uppfattningen om de båda reformatorernas öfverens-’
stämmelse och detta uppenbarligen i medveten motsats till
partisplittringen på kontinenten och till förkättrandet af Melanchton.
I denna senare punkt delar han den »filippistiska» riktningens
ståndpunkt och tar afstånd från »de äkta lutheranerna», och redan
detta är i vårt sammanhang ett betydelsefullt faktum alldeles
oafsedt, huru pass djupt eller på hvilket sätt han för öfrigt varit
engagerad i de teologiska konfessionella tvistefrågorna mellan dessa
båda partier.
Det andra faktum jag här vill erinra om är 1571 års
kyrkoordnings konfessionella hållning. Som bekant åberopar denna
inga af lutherdomens bekännelseskrifter, med undantag för Luthers
lilla katekes, som upptages på skolans schema. I kapitlet »Om
Predican och Christeligh läro» framhålles betydelsen af att
predikanten vet, hvad som skall läras i församlingen. Men så nyttigt
och nödtorftigt det är, heter det, att veta detta, så lätt är det att
få veta, hvilken lära, som skall predikas, nämligen icke människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
