Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl lx:s förmenta kalvinism 2 7.3
det som ock mera bör aktas, Kristus Guds son och de fyra
evangelister talat och skrifvit hafva». [Tryckt hos Bexell, Bidrag
t. sv. kyrkans historia, 3, s. 63.] — Vid ett annat tillfälle år 1605
förklarade han, att han bekände sig icke till någon annan religion
än den, som hans salige fader för sjuttio år sedan inplantat, och vid
den ämnade han till sin död förblifva (Annerstedt, s. 161).
I sin »biblicism» står Karl på en typiskt luthersk
reformatorisk och gammalsvensk grund och i denna komma icke minst
hans fria och själfständiga ställning i förhållande till de
protestantiska konfessionerna till uttryck, så mycket mera påfallande, som han
fasthåller vid 1571 års kyrkoordnings ståndpunkt i detta afseende
under en tid, då den stränga konfessionalismen och ortodoxien
inom de båda evangeliska hufvudlägren var fullt och otvetydigt
utbildad.
Att Karl konsekvent häfdat en principiell biblicism i motsats
till såväl en traditionalistisk som en konfessionalistisk ståndpunkt
synes mig rikligen bestyrkt. Till det ofvan härför anförda vill jag
ytterligare erinra om ett i detta afseende fullständigt klart och
afgörande ställe i hans »Svar opå then Bewisjbook, som M. Olof
Erkiebiskop . . . hafwer lätet nyligen af Trycket uthgå Emoot
Then Book som H. Kong:Majest. hafwer uthur then helige Skrift
och the gamble Lärefädhers Skrift . . . lätet af Trycket uthgå».
1606. Karl hade i sin bevisbok af år 1604 anfört ett kortare utdrag
af Johannes Damascenus om förhållandet mellan Kristi båda
naturer. Som svar härpå anförde ärkebiskopen andra ställen ur
Damascenus, som direkt syntes motsäga den slutsats om den bestämda
gränsen mellan Jesu mänskliga och gudomliga natur, som Karl
ville i sin kamp mot ubikvitetsläran häfda med stöd ur fädernas
skrifter. Härpå genmäler Karl utan vidare, att dessa ord af
Damascenus »synas vara emot skriften». Och han fortsätter: »Uti
sakramenten synes Damascenus vilja approbera och gilla den
papistiska transsubstantionen . . . och kunna vi Damascenum
derföre uti nattvarden och dopet icke gilla, efter han icke hafver
den heliga skrift med sig ... Bör ock hvarjom och enom hålla
sig vid Kristi ord, från hvilka vi icke vika, när vi deras rätta grund
och mening behålla. Huru Oecolampadius, Calvinus, Petrus
Martyr och andre af ärkebiskopen uppräknade hafva dessa Kristi
ord (instiftelseorden) förståndit, går oss intet an, dem är lofligt
disputera både om Litteris, Sylfabis et Periodis, vi hålla oss vid
Guds ord, som är själfva sanningen». Karl häfdar skriften såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
