Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl ix:s förmenta kalvinism
2 59
Hela denna fråga från den gamla tidens kyrka hade som bekant
aktualiserats inom den protestantiska teologien genom motsatserna
i nattvardsläran. Med några ord måste här erinras om
hufvud-positionerna i denna strid. Luther hade till stöd för sin uppfattning
om Kristi lekamens och blods reala närvaro i nattvarden utvecklat
sin lära om ubiquitas Christi just med hänsyn till hans mänskliga
natur. Denna lära innefattade eo ipso en utvidgning af begreppet
cornmunicatio idiomatum till att omfatta ett verkligt meddelande
af gudomliga egenskaper, äfven allestädesnärvaron, åt under alla
förhållanden den förklarade Kristus lekamen. Härom säger K.
Müller med full rätt: Mit nichts’anderem hatte Luther den Seinen
so schweres zugemutet und bei seinen Gegnern so
unüberwindlichen Anstoss erregt (Kirchengeschichte). Under kampen mot
filippismen utvecklades denna tankegång ytterligare af de »äkta
lutheranerna», och resultatet af denna utveckling föreligger i
konkordieformelns lära om cornmunicatio idiomatum, enligt hvilken
Kristus till sin mänskliga natur redan i och med människoblifvandet
blifvit delaktig af det gudomliga majestätet, och man såg i hans
förnedringstillstånd en inskränkning i detta blott så tillvida som
»haec humanae naturae majestas in statu humiliationis majori ex
parte occultata et quasi dissimulata fuit». — Redan från början
af 1530-talet ställer sig Melanchton afvisande gentemot
ubikvitetsläran och träder senare i allt bestämdare opposition mot den
lutherska nattvardsläran i den härmed sammanhängande punkten.
Han ersätter Luthers in pane med cum, pane och sympatiserar
med den symboliska tolkningen af est i instiftelseorden. I den
kristologiska frågan förblir Melanchton allt afgjordare i den gamla
kyrkliga traditionens banor och ser i ubikvitetsläran en ny dogm,
som han just på grund häraf bestämdt afvisar. År 1559 betecknar
han denna lära såsom monstruös: »portentosa . . . ignota
eruditae vetustati». Ritschl ser häri ett bevis för hans
traditionalism; beteckningen »portentosa» tyder på att han äfven af andra,
rationella grunder känt sig bortstött af densamma. — I nu berörda
punkter beträffande nattvardsläran och kristologien intager Calvin
fullständigt samma ståndpunkt som Melanchton under direkt
bestridande af den bokstafliga tolkningen af »Detta är min lekamen».
Jag återkommer längre fram något utförligare till hans
nattvardslära. Beroende på denna identitet fingo filippisterna efter
Melanch-tons död också gå under benämningen kryptokalvinister bland de
äkta lutheranerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
