Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
härskar framställningen, hvarom de olika evangeliska
riktningarna i stort sedt voro ense, hvilket dock ej hindrade splittringen.
Men det synes mig som om man tydligen här möter just det
lutherska uttrycket för nattvardens nytta, som fått sin pregnanta
form i hans lilla katekes i svaret på frågan: Hvad nytta medför
etc.?, med ordet: för Eder utgifven och utgjutet till syndernas
förlåtelse. Dock märker man i denna alltigenom positivt hållna
utläggning förberedelsen till Karls i den sista afdelningen
(Frågestycken) skarpt utpräglade nattvardslära. På frågan: hvad är
nattvardens sakrament? svarar Karl uteslutande med de bibliska
uttrycken: det nya testamentet, Kristi lekamens och blods
delaktighet. Han undviker däremot den typiskt lutherska
formuleringen: Herrens Jesus Kristus’ sanna lekamen och blod under
eller i bröd och vin. Den genuint lutherska tanken om
nattvarden so.m underpanten på löftet, evangeliet om försoningen, är
däremot den dominerande hos Karl, en tanke som expressis
ver-bis framföres i hans frågestycken.
Efter genomgången af de nytestamentliga nattvardstexterna
följer så en ny samling utdrag af Augustana, Luther och Melanchton.
Betecknande nog är det icke C. A. art. 10 som aftryckes, utan art.
13 om sakramentens rätta bruk; icke efter dess lydelse i Variata,
utan efter Melanchtons editio princeps med dess fördömande af
sakramentens verkan ex opere operato. Karl af trycker alltså
här denna artikel med dess mot Zwinglis nattvardslära direkt
riktade ord: sakramenten äro insatta icke allenast därför att de
skulle vara tecken, därmed att i utvärtes måtto man skulle känna de
kristna, utan man lärer, att de äro tecken och vittnesbörd om Guds
nådiga vilja emot oss och att vi med sakramenten skulle uppväcka
och stärka tron . . . Det förut anförda är tillräckligt för att visa,
att Karls föregående utläggning om nattvarden står i en fullständig
saklig öfverensstämmelse med just C. A. art. 13. Att vi ha att
räkna med denna som en af utgångspunkterna och grundvalarna
för Karls nattvardslära, synes mig utan vidare uppenbart.
Karl af trycker vidare tredje och fjärde frågan i femte
hufvudstycket ur Luthers lilla katekes och fogar till den första af dessa
en egen utläggning, i hvilken han understryker följande tvenne
punkter: 1) »därför är det rätta hufvudstycket, som catechismus
själf bekänner, uti detta sakrament, att vi fullkomligen tro de ord,
som vår Herre Kristus säger: för eder utgifven och utgjuten till
syndernas förlåtelse, och äte så af detta bröd och dricke af denna kalk »;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
