Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
den utförlighet, hvarmed han anför citat ur hans skrifter. När
han åberopar sig på Melanchton, menar han sig stå på oanfäktbar
reformatorisk grund. En dylik uppfattning var också naturlig
just utifrån svenska förutsättningar. Hos oss hade icke
förekommit någon strid mellan filippister och äkta lutheraner, och mycket
synes mig tyda därpå att Melanchtons auktoritet hade äfven inom
det ortodoxa prästerskapet i Sverige alltjämt förblifvit oantastad.
Ärkebiskopen skulle emellertid just i sin polemik mot Karl
uttryckligen begränsa och inskränka den.
Detta sker i hans kritik af Karls Melanchton-citat. Denna
jämte Karls svar härpå är det andra ställe i denna skrift, jag ville
peka på. Man märker, huru ärkebiskopen vill erkänna och värna
om Melanchtons auktoritet, men huru han på samma gång tvingas
på grund af Karls åberopande af denna att taga afstånd från vissa
af hans meningar. Han erkänner, att »calviniani beropa sig på
honom och någre bref och privata handlingar finnas, där han synes
göra kalvinisterna bifall», men han söker samtidigt historiskt
uppvisa, att han »in publicis actis» och vid möten och
sammankomster uppenbart tagit afstånd ifrån dem. Han försöker också
med citat styrka, att han icke stod afvisande till läran om
ubikvi-teten, hvilket icke kan hafva fallit sig svårt tack vare den
försiktighet, hvarmed Melanchton ofta yttrade sig just i skiljepunkterna
mellan honom och Luther, och i hvilka han ofta med afsikt synes
ha användt uttryck, i hvilka äfven en extrem luthersk
uppfattning kunde inläggas. Men då det omöjligen kunde vara
ärkebiskopen obekant, att Karl med full rätt kunde åberopa sig på
Melanchton både för sin ställning till ubikvitetsläran och sin
nattvardsuppfattning, och då detta förhållande utgjorde en afsevärd
styrka för hans position, så tvingas han att i inledningen till detta
kapitel komma med nyss nämnda reservation beträffande
Melanchtons auktoritet, och mot slutet af detsamma ansluter han sig
öppet till den lutherska ortodoxiens uppfattning af denna. Han
säger där, att Melanchton tagit afstånd från zwinglianer och
kalvinister, »när han var i sin bästa tid och ålder, och när Gud honom
mest brukade sin församling till gagn och bistånd. Är något fel
hos honom sedan funnet, befalla vi det Gudi och veta, att ock
förträffliga män såsom Salomo och andra falla kunde. Ynkelig säger
Syrach om Salomo kap. 47: ali land förundrade sig på dina visor,
ordspråk, liknelser och utläggningar och lofvade Herren den
Israels Gud heter, men du lät förvilla dig och lät komma en fläck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
