Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
ordning. Nattvardsläran i denna återgafs i typiskt melanchtonsk
form; likaså i Nova Ordinantia, som dessutom uttryckligen
förkastade ubikvitetsläran. På stiftssynoder genomgås punkt för
punkt Melanchtons Loci. Så t. ex. i Strengnäs 1582. (Se Svenska
Synodalakter, andra serien, 1 hf.) På Uppsala möte 1593 visar
man ännu ingen tendens till att genom antagandet af
konkordie-boken i dess helhet ansluta sig till det lutherskt ortodoxa,
anti-filippistiska lägret i Tyskland. Karl har med ali säkerhet handlat
i god tro, när han så utförligt åberopar sig på just Melanchtons Loci,
och när han till stöd för sin ståndpunkt meddelar så vidlyftiga
utdrag af hans skrifter, och då han härigenom utgår ifrån att
Melanchtons auktoritet var obestridd i Sverige. Och när han
förutsätter, att ärkebiskopen vill räknas såsom en »rättskaffens
filippist», så pekar detta åt samma håll. Han har tagit för gifvet, att
denna benämning endast kunde hafva en god klang bland det
svenska prästerskapet. Hans misstag på denna punkt ställer
emellertid hans eget förhållande till Melanchton i klar belysning.
Han räknade sig själf såsom en »rättskaffens filippist» samtidigt
som han gång på gång häfdar, att han fasthållit vid den gamla
svenska ståndpunkten. Hans filippism har utbildats under härför
särskildt gynnsamma, speciellt svenska förutsättningar. I sin
uppskattning af Melanchtons auktoritet har han kunnat stödja sig
på en gammal, välbevittnad svensk tradition, som han också för
sin teologiska ståndpunkt öfverhufvud vid mer än ett tillfälle
åberopar.
Karls slutliga teologiska ståndpunkt framstår öfverhufvud
som en naturlig och själfklar följd af hans tidigare teologiska
utveckling. Denna synes mig utifrån sitt svenska utgångsläge
utvisa ett synnerligen rätlinjigt förlopp. Prästerskapet får också
af Karl uppbära beskyllningen för att hafva »affallit» från en
tidigare gemensam reformatorisk ståndpunkt (Annerstedt, s. 180).
Många af de fakta och omständigheter från Karls tidigare lif, hvilka
i den första afdelningen af denna uppsats framdragits, synas mig
t. ex. tala för att Karl redan mycket tidigt fått uppmärksamheten
fästad vid den lutherska ubikvitetsteologien, och detta från håll,
som från början kan hafva bibragt Karl föreställningen om denna
såsom en anomali och ett oting i protestantisk teologi. År 1575
hafva vi sett honom rekommendera i brefvet till biskop Nils i
Strengnäs en bekännelseskrift om nattvarden, som han själf ansåg
för auktoritativ luthersk, och som trots en utpräglad luthersk fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
