Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
Denna synpunkt är den fullständigt behärskande i det första,
kortfattade svar, han redan i dec. 1604 lät utgå på ärkebiskopens
kritik af denna skrift, och som ingår som förord i hans svarsskrift
1606. Vi hafva redan anfört ett kortare utdrag ur detta. Han
börjar här med att erinra om huru vårt kära fädernesland under
de gångna trettio åren »hafver varit grufligen anfäktadt utaf den
villfarande påviska lärdom» och huru liturgien i grunden intet
annat varit »än ett grufligt afguderi, med hvilken mässa och liturgi
prästen skulle göra sitt offer för folkets synder, såsom ock i
påfve-dömet brukligt är, hvilket vore Kristi vår återlösares offer . . .
till allra största försmädelse». Och sedan han beskyllt
prästerskapet för dess undfallenhet fortsätter han: Och såsom vi allt
ifrån det man skref 1572 hafver lagt oss upp emot för:de villfarande
falska lära och allt intill denna dag, så vilja vi bedja Gud att vi
detta intill vår dödsstund göra må. I omedelbar anslutning till
denna passus kommer för det nyss sagda betecknande ord: »Därför
hafva vi för någon tid sedan själfva verterat en bok och indragit
några sententier utaf de heliga fäder såväl som utaf Luthers och
Fil. Melanchtons skrifter; item berättelse och frågestycken om
altarets sakrament» (Bexell, Bidrag etc. s. 63 f.). Som sagdt,
äfven när han framträder som teologisk författare i
nattvardsfrågan, är det för att bekämpa rester af den villfarande påfviska
läran, hvars inträngande och rotfästande i Sverige han satt som
sin lifsuppgift att förhindra.
Ännu ett intressant bevis för att Karl uppfattade sin
ståndpunkt i nattvardsläran som den enda evangeliska och sina
motståndares såsom uppblandad med katolsk villfarelse är ett
uttalande af honom i en hans skrifvelse till prästerskapet vid 1607
års riksdag, i hvilken han bl. a. säger, att det icke är han, utan
prästerna som affallit från sanningen. De hafva »antagit
påfvens falska lära och Jacobi Andreæ ubikvitet, hvilket han vore
villig bevisa» (Annerstedt, s. 180). Omedelbart förut hade han
bestridit, att hans böcker innehöllo villfarande och kalvinistiska
meningar. Motsatsen var för Karl äfven som teologisk författare
icke lutherskt-kalvinskt eller reformert eller filippistiskt, utan
protestantiskt-katolskt.
Den slutliga och afgörande frågan är nu den: i hvilket
förhållande står denna Karls teologiska ståndpunkt till
kalvinismen? Ärkebiskopen Olaus Martini och det svenska prästerskapet
stämplade den omedelbart som kalvinistisk och präglade därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
