Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
ket Kristi lekamens och blods delaktighet, men han fattar orden
Kristi lekamen och blod där liksom i instiftelseorden uteslutande
såsom hänvisande till Kristi försoningsdöd på korset, och i sitt
svar till ärkebiskopen stöder han detta med den historiska
situationen, då dessa orden första gången uttalades och då Jesus var
personligen närvarande. Det är i detta syfte han både i katekes
och liturgi vill hafva med samtliga nytestamentliga
nattvardstexter. I den af dessa bevittnade historiska situationen finner
han uppslaget till det rätta förståendet af nattvardens väsen och
omöjligheten af den lutherska läran om konsubstansen. Men lika
afvisande blir hans framställning på samma grund, som med rätta
kan betecknas som historiskt kritisk, mot den naturartadt
mystiska tankegången hos kalvinismen. Det visar redan den ofvan
nämnda betydelse han ger åt orden: lekamen och blod. Och det
paulinska uttrycket, Kristi lekamens och blods delaktighet,
förleder honom icke att i sin framställning knyta nattvardens nytta
till Kristi förklarade mänskliga natur eller dyl., utan som vi sett
fattar han uttrycket rent personligt, som delaktighet och
gemenskap med Kristus rätt och slätt. För öfrigt röra sig hans tankar
om nattvardens nytta framförallt kring ordet om syndernas
förlåtelse och tron, alltså om de evangeliska hufvudtankarna i Luthers
lilla katekes.
Karl företräder en från alla skolastiska spekulationer
frigjord, bibliskt begrundad och personligt fattad nattvardslära, i
hvilken de af Luther först framförda evangeliska hufvudtankarna
framträda, låt vara på ett mera lekmannamässigt enkelt sätt,
dock afgjordt renare och klarare än hos både den lutherska
ortodoxien och kalvinismen. Hans afstånd från bådas spekultativa
öfverbyggnader på den gemensamma evangeliska
grunduppfattningen af nattvarden är lika uppenbar, som hans anslutning till
den klassiska utformning denna senare fått af Luther.
Huruvida Karl öfverhufvud lärt känna den genuint kalvinska
nattvardsläran i någon mera ingående och sammanhängande
systematisk framställning, därom torde man icke med någon
säkerhet kunna uttala sig. Visst är emellertid, att han mött den
i kateketisk uftormning. Som både Tschackert och K. Müller
påpeka, ger Heidelbergerkatekesen nämligen uttryck åt en genuint
kalvinsk nattvardsuppfattning. Som exempel härpå vill jag
framdraga styckena 76 och 79. På frågan 76: hvad vill det
säga att äta Kristi lekamen och dricka hans blod? svaras: »Es
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
