Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
tillspetsade gestalt. I detta Karls fria förhållande till denna källa
ha vi alltså tvärtom ett bevis för att han förhållit sig fullt ut lika
kritisk till den genuint kalvinska utformningen af nattvardsläran
som till den extremt lutherska.
Vår undersökning har utvisat, både att Karls teologiska
förbindelser icke peka direkt på Calvin och kalvinismen, utan på
Melanchton och filippismen, och att hans nattvardslära icke
innesluter några typiskt kalvinska tankar. Både från allmän
kyrko-historisk och från dogmhistorisk synpunkt har härmed
beteckningen af Karls teologiska ståndpunkt som kalvinisfisk funnits vara
ogrundad och ohållbar, ett resultat, som ytterligare befästes af
det sedan gammalt i litteraturen och nu senast af Block bestyrkta
faktum, att Karl icke hyllat den för kalvinismen grundläggande
predistinationsläran.
Till sist ännu ett ord om den positiva, dogmhistoriska
bestämningen af Karls ståndpunkt i nattvardsfrågan, som vi i det
föregående gifvit. Vi hafva betecknat den såsom luthersk af
melanch-tonsk typ. Det är emellertid mera dess negativa än positiva
innehåll, som motiverar en dylik beteckning. Karl intager i
skiljefrågorna mellan de äkta lutheranerna och filippismen den senares
ståndpunkt. Den positiva framställningen åter bär icke någon
framträdande melanchtonsk prägel. Tanken på Kristi personliga
närvaro och själfmeddelelse i nattvarden stod i främsta planet
för Melanchton och denna tanke utformar han på ett sätt, som
s. a. s. inbjöd till spekulationer i extremt luthersk riktning,
hvilka han själf likväl afhåller sig ifrån och afböjer. Han talar i
Loci, som vi sett om Kristi icke blott verksamma, utan reala och
substantiella närvaro och själfmeddelelse. (Jfr Kirn,
Melanchton i PRE3). Denna melanchtonska hufvudtanke finnes, som
vi tidigare framhållit, hos Karl; den träder emellertid afgjordt
tillbaka för en annan luthersk, äfven af Melanchton starkt betonad,
nämligen den om nattvarden såsom skänkande delaktighet i Kristi
återlösningsverks frukt, syndernas förlåtelse. Och de åt en
extrem luthersk uppfattning sig närmande uttryckssätten undviker
Karl på det sorgfälligaste. Det understundom synnerligen fria
återgifvandet af innehållet i Loci är i detta afseende mycket
betecknande. Därtill kommer, som ofvan påpekats, att Karl i
mycket bestämdare och skarpare ordalag reagerar mot de extremt
lutherska formuleringarna, än Melanchton någonsin gjort.
När vi betecknat Karls nattvardslära som luthersk af melanch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
