Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
r. holm
talas de första gången i Härjedalen och uppträda då äfven som mer
eller mindre tillfälliga gäster i Hälsingland och Dalarne.1
I samma mån som nordborna utsträckte sitt välde öfver
Skandinaviens nordligaste delar, kommo lapparne under deras
öfverhöghet, hvilken till en början och mycket länge
hufvudsakligen tog sig uttryck i skatteutkräfning. De äldsta skattekräfvarne
på svenska sidan synas ha varit de bekanta birkarlarne, om hvilka
lappmarkshandlingarna från 1300-, 1400-, 1500- och början af
1600-talet ha mycket att förtälja. De voro bönder, som hade sitt
fasta stamhåll vid Pite, Lule, Torne och Kemi älfvars utlopp och
därifrån under vintern företogo långa handels- och
skatteutkräf-ningsresor bland lapparne. Liksom det ännu är ovisst, hvarifrån
de härstammade, kan man ej heller afgöra, när och huru de fått
sitt privilegium; säkert är blott, att under långliga tider voro
lapparne skattskyldiga till birkarlarne, däremot icke direkt till
kronan; denna uppbar blott en ganska obetydlig »årlig ränta»
af birkarlarne för deras fördelaktiga privilegier. Sedan gammalt
har det varit en gängse uppfattning om dem, att de svårt
missbrukat sin makt öfver lapparne, plägat våldföra sig på män och
kvinnor, bedragit dem i handel, plundrat och röfvat. Säkert är
också, att man i »saköreslängderna» ej sällan finner birkarlar
böt-fällda för mer eller mindre grofva brott, som begåtts uppe i
lappmarkerna. Emellertid, är det uppenbarligen ensidigt och
missvisande att bygga omdömet om birkarlarne uteslutande på
sådana vittnesbörd, och på senare tid har också ett försök gjorts att
rentvå deras minne och att framställa dem som en kraftig och
vaken bondearistokrati, som utbredt svensk kultur i de
aflägsnaste och otillgängligaste trakter, och om hvilka det är vida mera
godt att säga än ondt.2
Hvarken det starka klandret eller det starka berömmet synes
mig vara berättigadt i fråga om birkarlarne. Det låg ju i deras
eget köpmannaintresse att hålla lapparne vid makt, enär de voro
beroende af dessas köpkraft och välmåga; men å andra sidan
funnos tydligen också bland birkarlarne element, som ej brydde sig
om en sådan god köpmannaprincip. Obestridigen ha de äfven
1 Jfr J. Nordlander, Lapparnes ålder i södra Norrland (i Svenska
Fornminnesföreningens tidskrift X); K. B. Wiklund, De svenska nomadlapparnes
flyttningar till Norge 1 äldre och nyare tid, Sthlm 1908.
2 J. Nordlander, Om birkarlarne (i Hist. Tidskr. 1906 och 1907);
v. Düben, Om Lappland och lapparne, Sthlm 1873, s. 420 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
