Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
r. holm
barhetskult, något som i sin mån vittnar om att nomadstadiet
inträdt jämförelsevis sent och att lapparne redan då stått i intim
beröring med kringboende bofasta folk, Så är Väralden-olmai
(»världens man»), en gud, lånad från nordbornas
fruktbarhetsgud Frej — både hans hufvuduppgift (att ge lycka till renar) och
beskaffenheten af de offer, han får (bl. a. rentjurens könsdelar)
vittna därom. — Likaså är den kvinnliga vår- och
fruktbarhetsgudomligheten Rana-neida, som rådde öfver de fjäll, som först bli
gröna om våren, identisk med Freja-Frigg. — Åskan ha lapparne
dyrkat redan fore beröringen med nordborna ■— hos de norska och
ryska lapparne möter det inhemska namnet Diermes — men den
får sig sådana namn och attribut tillagda, att man tydligt ser,
att lapparne tagit lifligt intryck af hvad deras skandinaviska
grannar berättade dem om Tor. •—• »Vindmannen» — Biegg-olmai —
som med en skofvel öste in vindarna och med en klubba dref ut
dem igen, är åtminstone delvis identisk med Njord. — Äfven i
dyrkan af solen, Beive, m. m. ha influtit nordiska drag; och
nornorna ha till en viss grad satt prägel på de sannolikt inhemska
åkkorna, d. v. s. de under kåtan boende gummorna, som hade
mycket att beställa vid ett barns födelse.1
Jämte mångfalden af sådana andemakter kände lapparne
också en allmän eller högsta gud, Jupmel eller Ibmel; både
namnet och begreppet äro sannolikt i mycket åldrig tid lånade från
fin-narnes bekanta Jumala. I senare tid upptogs den kristna
treenigheten och ombildades på allehanda sätt.
Under jorden bodde de döde, fortsättande detta lifvet, med
kåtor, renar, jakt och fiske — det är saivo-ioWet, som stod i
närmaste förbindelse med sina lefvande fränder, hjälpte dem att
vakta renarna, skyddade nåiden på hans underjordiska färder
o. s. v.; men de kunde också draga sina fränder ned till sig och
måste därför vid sjukdomstillfällen blidkas med offer eller på
annat sätt. Sannolikt är detta underjordiska dödningsfolk en till
stor del inhemsk företeelse. Men därjämte funnos föreställningar
om ett annat dödsrike, hvilka torde ha uppkommit genom lån
från grannfolkens föreställningar om ett helvete. Kyrkolärans
djäfvul gjorde också under olika namn sitt inträde bland lapparne.
1 Jfr i sht Fritzner, Lappernes hedenskab og trolldoniskunst (i Norsk
Hist. Tidskr. 1876); A Olrik, Nordisk og lappisk gudsdyrkelse, Torderisguden
og hans dreng, Soldvrkelse i norden (i Danske Studier 1905 — 1906); Friis,
Lappisk mythologi, eventyr og folkesagn (Kria 1871).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
