Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
r. holm
man nu utrota den gamla surdegen, och för detta syntes lapparne
falla till föga; på tinget i Lycksele och Ume lappmarker bekände
lapparne »sig hafva efter deras gamla förfäders information och
lärdom sådana vidskepelser allt härtills brukat, oaktandes ehuru
de af prästerskapet äro förmante och åtvarnade vordne därmed
att afstå; men emedan de nu först fått höra, huruledes H. K.
M:t vår allernådigste konung och herre sådana djufvulska
vidskepelser hårt ifrat och ingalunda lida och tåla vill vid högsta
onåder tillgörandes, alltså utfäste de samtligen med uppräckta
finger, att de och deras barn hädanefter aldrig mera skola offra
och på trummor spela, som de af oförstånd hit intill gjort hava».
Liknande utfästelser afgåfvos på de andra ställena, och öfverallt
lofvade de lämna från sig sina trummor* Den hårdhänta razzia,
som anställdes, kräfde t. o. m. ett blodsoffer: en lapp, som
af-lämnat sin trumma men öfverbevisats om ny vidskepelse, dömdes
af tingsrätten till döden och blef verkligen bränd å bål (1693).
Ännu hade icke efterdyningarna lagt sig från föregående årtiondens
häx- och trolldomsprocesser, och detta kan väl i någon mån lända
till förklaring af den upprörande åtgärden, som lyckligtvis är
enastående i den långa historien om lapparnes kristnande. Man
menade sig naturligtvis därigenom ha afskräckt lapparne från att
öfva sina gamla bruk, men i hemighet hängde de alltjämt fast
vid dem; nära tre årtionden senare (1719) måste superintendenten
i Härnösand i en skrifvelse till K. M:t klaga: »Lapparne vandra,
ännu, Gudi klagadt, till större delen i ett groft mörker »* — ett
omdöme, som dock enligt hvad ofvan påvisats, icke får betraktas
som allmängiltigt.
Vid denna tid begynte emellertid insikten vakna, att
botemedlen voro att söka på annat håll: i förbättrad och regelbunden
undervisning och i bättre rekrytering af prästerskapet.
Sextonhundratalet hade skapat en fast kyrklig organisation i Lappmarken,
och inom dess ram kunde efter de orosfyllda och betryckta första
årtiondena af 1700-talet den lappska missionen skjuta ny fart och
arbetet fördjupas. Nu gjorde sig också nya impulser gällande, dels
den pietistiska rörelsen, dels inflytande från den sent omsider
påbegynta norska lappmisssionen med Thomas von Westen i spetsen.
Pietismen blef visserligen aldrig någon stormakt i 1700-talets
svenska kyrka, men den verkade dock som ett ferment, och det synes
1 Se Härnösands konsistoriums skrifvelser till K. Maj:t, R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
