- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugonde årgången, 1919 /
372

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - En diplomatisk-kartografisk omstörtning af härskande meningar? Af Hj. H—t

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

samlade i det f. d. kungliga preussiska statsarkivet i Hannover
i en form, som visar, att de velat gälla som själfva originalen.
(Ett sådant original har förirrat sig till Köpenhamn.) De äro
pergamentbref i officiell urkundform och hafva delvis ännu den
påfliga sigillbullan af bly vidhängande. Men nu är det en känd
sak, att det påfliga kansliet med sin konservativism höll fast
vid papyrus för sina urkunder nästan till midten af n:e
århundradet. Ingen påfvebulla på pergament är känd tidigare än 1013;
på 800-talet, dit de äldsta af dessa hannoverska dokument
härleda sig, ha sådana påfliga permbref förvisso ej förekommit.
Det i urkunderna använda pergamentet visar f. ö. icke italiensk
utan tydlig tysk beredning. Skrift-typens karaktär i urkunderna
är icke 8oo talets italienska utan 11 — i2:e århundradets tyska
kansliskrift. De vidhängande blybullorna på t. ex. den äldsta
urkunden, Gregorius IV:s bulla 831—32, som förlänar palliet åt
Ansgar, ha af kännare (t. ex. Pflugk-Harttung) förklarats
omöjligen kunna tillhöra påfvarna från den tiden; sättet för
vidfästan-det strider ock mot det påfliga kanslibruket.

Det sagda må vara nog i fråga om urkundernas yttre
habi-tus. Här synes vara en förfalskning, som man bokstafligen kan
taga på. Och innehållet pekar i samma riktning. Blott den
viktigaste och påtagligaste punkten må framhäfvas. Redan i
Gregorius’ ofvannämnda bulla förekommer en hel folk- och
landt-lista på nordiska områden, som läggas under Ansgars
ärkebiskops-döme, däribland ej blott Sverige och Danmark utan äfven Island,
Grönland etc. Och samma folklista ingår en urkund till
Hamburgs ärkebiskop af påfven Nikolaus I 864. Men nu veta vi
genom goda isländska källor, att Island öfverhufvud först
upptäcktes (af svensken Gardar Svavarsson) 860 —70, och att
Grönland beträddes af nordbor (från Island) först omkr. 985.

Den utförliga folklistans förekomst redan i den äldsta af
dessa bullor från 800-talet tyckes ju ensamt ge tillräcklig
anledning att utan tvekan fastslå, att vi här ha interpolerade eller fritt
hopdiktade dokument. Och denna centralpunkt i äkthetsfrågan
kan ytterligare belysas från annat håll. Ansgars förtrogne
lärjunge och efterträdare Rimbert skref senast 876 sin berömda
»Vita Anskarii». Denna lefnadsbeskrifning är bevarad i två
olika hufvudformer, en utförligare som plägar betecknas A, och
en betydligt kortare B. A finnes bevarad i en handskrift ända
från 900-talet, under det att B möter oss först i en handskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1919/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free