Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - I. Lehnbergs predikan i samtidens omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
3
»Lehnberg har i Sverige skapat Vältaligheten, betraktad som
en fullkomnad konst.» —■ »Det är icke lätt att gifva hans
vältalighet en rådande caracter, om icke den att så nära, som det är
möjligt, hafva hunnit fullkomligheten.» — »Det skall likafullt stå fast,
att ingen i Vältalighetskonsten öfvergått honom.» Han jämföres
också af Rosenstein med den franska retorikens predikanter på
följande sätt: »Med högre flygt än Flechier; klar, len och rörande
som Massillon; Tänkare, Philosoph och känslofull som Thomas,
men med ännu större konst i ställningen af ord och perioder; rik
och målande som Fenelon, liar Lehnberg, lika med den sistnämnde,
varit en bland de få af de nyare, hvilka uppnått Athens ocli Roms
största Talare i fullkomligheten af alla Talets och Stilens delar.»
Om Lehnbergs dödsdag den 9 december försäkras, att den dagen
»derigenom för alltid blifvit bedröfveligen märkvärdig i Svenska
Vitterhetens Annaler». Dessa enstaka citat torde vara
tillräckliga för att ge vittnesbörd om den starka position, Lehnberg
förvärfvat sig såsom andlig vältalare bland de kretsar, som likt
Rosenstein varit mera influerade af Voltaire än af kristendomen.
Man märker emellertid, att bedömarens position helt och hållet
är den formellt kräsne estetikerns. Från denna synpunkt sker
bedömandet, och resultatet häraf blir ett panegyriskt loftal.
Äfven om man borttager från Rosensteins omdöme de panegyrikeiis
måttlösa öfverdrifter, som medföljde tidsriktningens smak för
superlativer, kvarstår likafullt det faktum, att Lehnberg i hög
grad uppfyllt sin samtids fordran på andlig vältalighet, åtminstone
den samtid, som representeras af Nils von Rosenstein. Däremot
saknas hvarje antydan om Lehnbergs betydelse som teolog ocli
verkligt religiös talare, gifvetvis af det skäl, att Rosenstein och de
med honom liktänkande kretsarna näppeligen hade sinne för ett
dylikt spörsmål. Ifrån dessa synpunkter vänder man sig därför
med mera intresse till det omdöme om Lehnbergs predikogärning,
som afgifvits af ärkebiskop Jakob Axelsson Lindblom.
I dennes omdöme om Lehnberg är det gifvetvis de teologiska
synpunkterna, som mest intressera. Lindbloms omdöme kan
säkerligen anses som typiskt för opinionen inom åtminstone de högre
kyrkliga och teologiska kretsarna. Hufvudsumman af detta
omdöme är, att »Lehnberg började och likasom skapade ett nytt
tidehvarf», nämligen i fråga om predikan. Detta motiverar Lindblom
genom en kortfattad karakteristik af den föregående svenska
pre-dikoutvecklingen. Därvid anger Lindblom den närmast före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
