Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - I. Lehnbergs predikan i samtidens omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 6
EDV. LEUFVÉN
Enligt dessa ord har sålunda Lehnberg haft sin mesta publik
bland samhällets öfre lager, »de Förnäma och Philosopherna»;
i fråga om detta senare uttryck bör ihågkommas, att det har vidare
omfattning än hvad nutidens språkbruk ger uttrycket; under den
senare delen af 1700-talet tillhörde det den bildade
genomsnittsmänniskan att vara »Philosoph», om också i miniatyr. Emellertid
inställer sig här gärna den frågan, huruvida den Lehnbergska
förkunnelsen mötts af samma entusiasm äfven bland de vida
samhällslager, som icke haft förmågan eller tillfället att åt eftervärlden
lämna vittnesbörd om sina tänkesätt härutinnan. Särskildt
intressant vore det att exakt kunna angifva, hvad det frommare
kyrkofolket af mera konservativ läggning menat om denna nya
prediko-typ, som mötts med sådan entusiasm inom förut antydda
samhällslager. Af det panegyriska äreminnets anläggning följer, att
detsamma i denna punkt iakttar tystnad. Men man kan måhända
draga vissa slutsatser af Lindbloms nyss citerade ord: »det tillopp,
hvaraf Lehnberg kunde berömma sig, var icke af den tanklösa
hopen». Det är kanske ej så säkert, att i denna tanklösa hop
endast inneslutits hvad som från religiös synpunkt därmed skulle
menas; möjligt är nog, att häri, enligt Lindbloms sätt att se saken,
kunde inneslutas äfven sådana verkligt fromma kristna af
gam-malkristlig typ, som ej brukade sitt »förnuft» enligt
upplysningsteologiens och -filosofiens vedertagna schabloner och därför af
denna riktning kunde rubriceras som »en tanklös hop». Tydligare
framskymtar detta af ett uttryck i Lindbloms förut omnämnda
Inträdestal (sid. 188), där följande uttryck är ägnadt ådraga sig
en viss uppmärksamhet:
»Äfven hans predikningar väckte i början de enfaldigas
bekymmer, och ännu mera de vidskepligas och vrångas misstydningar,
såsom hemligt afvikande från den rena uppenbarade Läran.–
Men efter några år voro hans missgynnare nedtystade, och de
enfaldige trängde sig med förtroende fram till hans Lärostol, för att
från hans läppar emottaga den himmelska lärdomen. Genom
honom öfvertygades sålunda hans tidehvarf, huru Evangelii Lära
icke endast tillåter förnuftets och smakens biträde, utan fastmera
ovilkorligen fordrar det: att den uppenbarade visheten icke består
i vissa bestämda former och talsätt, utan är oföränderlig genom
naturen och kraften af sitt väsende. — Förmodligen lär nu mera
ingen röst häremot kunna med framgång höja sig: hvarje
religionstalare anses nu allmänt äga förtjänst, i den mån han förmår nal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
