- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguförsta årgången, 1920-21 /
7

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - I. Lehnbergs predikan i samtidens omdöme

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT

7

kas till det efterdöme Lehnberg lämnat. Han har blifvit vårt
mönster af andelig vältalighet, och blifvit det, måhända för
senaste tider.»

Det tillhörde äreminnets retoriska teknik att icke låta lifvets
disharmoniska färger framträda på den tafla af idel harmoni, som
äreminnet borde utgöra. Därför lämnas föga inblick i den
spänning och motsats mellan de sinsemellan stridiga krafter, som
bestämma utvecklingen, liksom man heller icke hos äreminnets
idealiserade föremål kan varsebliva någon inre psykologisk
utveckling. Liksom Lehnberg själf i Lindbloms teckning är en idel
helgjuten och idealiserad personlighet utan ett spår af den inre
utvecklingsgång och de andens strider, som skapa den religiösa
människan, så är också hela den miljö, hvari hans predikargärning
utförts, förskonad från alla motsättningar och strider mellan olika
tidsriktningar. Men i denna skematiska idealisering bryter fram
ett erkännande, att det dock stått strid om Lehnbergs predikan:
»äfven hans predikningar väckte i början de enfaldigas bekymmer,
och ännu mera de vidskepligas och vrångas misstydningar, såsom
hemligt afvikande från den rena uppenbarade Läran». Däruti
ligger ju ett tydligt erkännande, att den nya predikotyp, som
representeras av Lehnberg, mötts af starkt misstroende från vissa
läger. Särskildt med hänsyn till äreminnets starka tendens till
idealisering af sitt föremål, torde man vara berättigad till den
slutsatsen, att denna motsättning varit starkare än hvad
Lindbloms skönmålning velat medgifva. Oppositionen har tydligen
åtgått från sådana kretsar, som hållit hårdt på »den rena
uppenbarade Läran», således från de kretsar, som lefvat sitt
fromhets-lif i ortodoxiens rättrogna former. Den äldre fromheten med dess
sekelbefästade tradition har gifvetvis icke med ett slag kunnat
ac-komodera sig efter den nya typ, som företrädes af Lehnberg, och
som i väsentliga stycken innebär en väldig omkastning af den
religiösa lifsuppfattningen. Frånvaron af opposition skulle snarare
vara ägnadt väcka mycken förvåning. Gifvetvis får man här
ihågkomma, att opinionen inom dessa af Lindblom antydda
oppositionskretsar är svårare att exakt konstatera, då de skriftliga
källorna på denna punkt af lätt insedda skäl äro torftiga nog. Men
så mycket torde vara säkert, att motståndet mot den Lehnbergska
predikotypen varit starkare än som framgår af Lindbloms
beskrifning, liksom ock att detta motstånd uppburits af kretsar,
som i religiöst afseende ingalunda varit så mindervärdiga som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1920-21/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free