Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - III. Lehnbergs predikan - 1. Stil - 2. Predikans inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT 37
helhetsintryck än i den föregående tidens praxis. I detta afseende
har den franska retoriken haft ett synnerligen hälsosamt inflytande
på predikans formella byggnad. De mönster, som Lehnberg
uppställt, bli i dessa afseenden normgifvande för den följande
utvecklingen. Och äfven från nutida ståndpunkt kan det sägas, att hans
predikningar i fråga om sin formella struktur kunna tjäna som
verkliga mönster. Och historiskt sedt, måste hans insats i
prediko-utvecklingen i Sverige skattas mycket högt i alla de punkter, som
falla under den formella homiletiken. En närmare analys —
hvartill här icke är tillfälle i dessa mera periferiska frågor — af såväl
de större predikosamlingarna som af den icke ringa homiletiska
strölitteraturen från tiden efter 1750 ådagalägger, att Lehnberg
i dessa punkter utfört ett verkligt reformarbete. Detta arbete
har också varit nödvändigt, ty den nya smakriktningen, som
dominerar under 1700-talets senare del, hade stark känsla för de
formella krafven. Och det kan med säkerhet sägas, att hvarken
ortodox, pietistisk, herrnhutisk eller wolffiansk predikometod
kunde ens i blygsammaste mån uppfylla dessa kraf från den nya
bildningens målsmän.
Vi gå till en kort öfversikt öfver hans predikans anordning efter
sedvanliga homiletiska kategorier, således i fråga om inledning,
tema och afslutning.
2. Predikans inledning.
Det nya i Lehnbergs predikometod framgår tydligt af hans
exordier. Deras anläggning innebär en afgjord brytning med
föregående praxis. Denna hade nämligen tenderat till att låta exordiet
bli en gent emot texten och dess följande behandling fristående
och själfständig del, därtill af ansenlig längd. Lehnberg bibehåller
exordiet, härvid anslutande sig till tidens sedvänja såväl inom
litterära som teologiska kretsar.1 Emellertid innebär hans anordning
af detsamma en brytning med den förutvarande homiletiska praxis,
i det nämligen de profanretoriska krafven ha öfvervägt den homi-
1 Frånvaron af exordium är under denna tid rätt sällsynt. Såsom ett
undantag från den allmänna praxis kan betecknas en predikan af biskop
Engeström vid afslutningen af 1752 års riksdag, som efter texten liar följande
ord: »Wi förfogom oss genast til then helige upläste Texten, och i anledning
theraf betrakta (temat).» Detta är en under den tiden ovanligt kort och
koncis form. Joh. Engeström, En cJiristelit» predikan uppå Rikssalen
Stockholm etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
