Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - III. Lehnbergs predikan - 2. Predikans inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT 39
ordning är också konstant utmärkande för Lehnbergs exordier.
Man kan icke bestrida, att detta exordiam fyller retorikens kraf
på formell symmetri. Och, hvad oändligt viktigare är, det är
psykologiskt verkningsfullt. Det inriktar åhörarens
uppmärksamhet på en kort och prägnant tanke, som sedan utföres i den
följande framställningen. Det är nämligen ett typiskt drag hos
Lehnberg, att den grundtanke, som angifves i exordiet, sedan genomgår
hela den följande behandlingen af temat. Exordium och tema
äro sålunda på ett synnerligen skickligt sätt inarbetade i hvarandra.
Härpå må ett exempel anföras från predikan på 7:de sönd. e. Tref.
(Kristi Förklaring) öfver texten Mt. 17: 1—8, den bekanta
förklaringstexten:
Temat är här taget från textens ord: »Honom hören!» Detta
formas så till följande tema: »Utom lifvets Ord i Religionen,
hvart skulle vi gå att finna ett tröstande ljus, en önskad
Tillfredsställelse för vår själ?» Denna tanke föregås af ett exordium
af följande lydelse:
Herre till hvem skola vi gå? Du hafver eviga lifsens ord. Det var det varma
ocli värdiga svar, som en af Jesu Lärjungar lemnade sin Mästare, då lian, vid
åsynen af ostadiga menigheters flykt, frågade sina nämaste vänner, 0111 äfven
de ville öfvergifva honom. Det ord af lif och hugsvalelse, som de af honom
inhemtat, de glada förhoppningar, som denna Lära uppväckt i deras själ,
hade ingen tillförene kunnat bjuda dem, och de väntade det icke heller af
någon annan vishet i verlden: Herre? till hvem skola vi gå! Du hafver eviga
lifsens ord. Joh. 6: 68.
När pi-edikanten fattat textens grundtanke i förut nämnda
tema —• huruvida sedan detta tema kan anses vara det centrala
i texten, må här lämnas å sido — är otvifvelaktigt inledningsordet
en särdeles lämplig förberedelse till det ämne, som predikanten
läst fram ur sin text. Som synes innehåller denna
inledningsaf-delning en kortfattad textbehandling af ingångsordet, som
ytterligare upprepas vid afdelningens slut. Sedan vidtager en något
längre transitus ’från detta exordium till text och tema. I denna
öfverföres exordiets tanke från textsituationen till ett mera
omfattande religiöst plan, under strängt fasthållande af ingångsordens
grundackord:
Till hvem skola vi gå? — må äfven vara alla dödligas fråga, som,
medvetande af sitt hjertas behof, söka i detta afseende några ljusa och
tillfredsställande utsigter. Naturen af vårt sinne, beskaffenheten af våra allmänna
villkor på jorden, osäkerheten och vexliiigen af enskilta lefnadshändelser, allt
påkallar vår omtanke att fråga efter en vishet, som tröstar och ledsagar. . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
