Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - III. Lehnbergs predikan - 3. Tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
31
liga författning och behof i afseende på Religionen» är ett speciellt
ämne, därför att det inriktar sig på allenast ett visst psykologiskt
förhållande, nämligen känslomänniskans ställning till religionen.
Men detta gäller ju icke generellt om alla slags individuella
själstillstånd. Samma förmåga af psykologisk individualisering är ju
också utmärkande för ämnet: »huru vida ett sanningsälskande
lynne är tjenligt att befordra frid i de Christnas umgänge».
Människoanalysen är under 1600-talet bristfällig, så att det inre
from-hetslifvet gärna inpressas i fastställda generaliseringsnormer.
Det är först upplysningen, som börjar inrikta uppmärksamheten
på det individuellas mångfald. Predikan återspeglar också denna
nya åskådning, så att den psykologiska individualiseringen
efterträder den dogmatiska generaliseringen. I Tyskland torde man
kunna anse Lorenz von Mosheim såom den mest typiska
representanten för denna nya åskådning. I fråga om svenska
förhållanden bör emellertid ihågkommas, att motatserna mellan olika
riktningar icke bli så starka som i Tyskland. Det oaktadt innebär
emellertid den Lehnbergska predikan ett afgjordt framsteg öfver
den närmast föregående tiden.
När man skiljer mellan allmänna och speciella temata, blir
denna till en del lika med åtskillnaden mellan dogmatiska och
etiska. Det framgår af de ofvan anförda exemplen på olika
temata, att Lehnberg företräder den etiskt orienterade
prediko-riktningen. Abraham Pettersson kan vid 1700-talets midt
predika öfver det dogmatiska treenighetsbegreppet; ett dylikt
ho-miletiskt ämne vore hos Lehnberg några tiotal år senare alldeles
otänkbart. Däremot dröjer han gärna vid ett sådant etiskt
specialämne som fördragsamhet mot våra medmänniskor (»de
betraktelser, som för oss kunna lätta utöfningen af den dyra plikt:
att med mildhet döma och med tålamod fördraga det felaktiga
hos våra likar»). Det verkligt nya i detta temaval kan ses genom
en jämförelse med den pietistiska homiletiken, som kräfde, att
hvarje predikan skulle behandla hela frälsningsordningen, så
att hvarje människa, som en gång hört en predikan, skulle veta
huru hon skulle blifva salig (Francke). Häri ligger krafvet på
predikans dogmatiskt-centrala karaktär, under det Lehnberg
nöjer sig med det etiskt periferiska ämnet. Detta har gifvetvis
sin bestämda orsak däri, att upplysningsteologien öfverhufvud
saknade rapport med det centrala fromhetslif, som —- omsatt i
reflexion — blir dogmatik. Lehnbergs temaval ger sålunda, redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
