Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - III. Lehnbergs predikan - 3. Tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
33
åtskilliga tecken ge vid handen, att det är inspireradt från teologiska
Fakulteten i Uppsala. Det är utgifvet ungefär på den tid Lehnberg
fått sin grundläggande homiletiska utbildning i Uppsala. Och från
denna synpunkt har det ett visst intresse att konstatera, att
Lehnbergs predikningar från här behandlade synpunkt äro alldeles
afvikande från de grundsatser, hvaråt nämnda Uppsalaarbete ger
uttryck. Det är nämligen en synnerligt enkel uppställning, som
där förordas. Ett typiskt exempel kan visa detta: texten är »Herren
höje vårt hjerta til sig, at vi måge vandi-a i alla hans vägar, och
hålla hans bud, seder och rätter, som han våra fäder budit hafver«.
Detta sammanfattas i följande »propositio»: »hvad godt är och
hvad Herren af oss äskar», med tvenne »partes»: I) »hvad det goda
är, som Herren af oss äskar, II) huru Herren detta goda af oss
äskar». Eller följande homiletiska uppställningar:
Propos: Det är godt att stadfästa hjertat med nådene.
1. Hvad det är att stadfästa hjertat med nåden?
2. Huru godt det är?
Propos: Frid vare öfver Israel.
1. Israel, öfver hvilket friden kommer.
2. Friden, som kommer öfver Israel.
Propos: Den trogna själens fasta beslut, at
1. Hålla.
2. Aldrig öfvergifva .sin Jesum.
Anförda exempel torde vara nog att visa arten af den formella
uppställning, som omedelbart före Lehnbergs tid ansågs vara
ho-miletisk normalkodex inom de tongifvande kretsar, som åtminstone
själfva ansågo sig rättrogna.1 Det kan utan tvekan påstås, att dessa
och liknande homiletiska partitioner icke förråda någon högre
grad af formell säkerhet ifråga om predikans uppställning. Det är
visserligen sant, att dessa primitiva syntaktiska etc. partitioner
1 Citerade homiletiska arbete polemiserar nämligen på ett ställe mot
Spener, särskildt i fråga om rättfärdiggörelsedogmen: »Det torde således
vara rådeligt, at icke utan val och försigtighet betjäna sig af denna
mannens (Speners) skrifter, emedan en sådan villfarelse i Artikeln om
Rättfärdiggörelsen ej kan annat än dela sig i många grenar, som utsprida sig både
vidt och bredt i vår dyra salighetslära. Vi hafva ju många andra Auctorer,
som äro i alla stycken både renlärige och upbyggelige. Hvad hafva en
Chem-nitii, Gerhardi, Lutheri, Hersiebs, Rambachs och fleres skrifter gjort, utan
at få nämnas såsom så goda som Speners. Hvarför vill man preferera hans
framför desses? Man undgår ju intet at sjelf göra sig misstänkt såsom den,
som är af samma tänkesätt.» Anf. arb., vol. V, sid. 132.
j— 2039 Kyrkohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
