Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 1. Inledande anmärkningar - 2. Förnuft och uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 54
EDV. LEUFVÉN
Lehnbergs Kristus-uppfattning sammanhänger med åtskilliga
andra sidor i hans religiösa världsuppfattning, hvilka gemensamt
kunna inordna sig i det psykologiska begreppet optimism. Såväl
det individuella fromhetslifvet som ock hela tidsriktningar kunna
förlöpa i den religiösa optimismens eller den religiösa pessimismens
banor. Den våldsamma spänningen mellan olika individualiteter
och mellan kyrkohistoriska partier beror väl till en viss grad pä
oförmågan hos de begge grundtyperna att förstå en diametralt
åtskild uppfattning. Hvardera typen vill gärna generalisera sin
egen erfarenhet och göra den till ett religiöst axiom. Lehnberg
tillhör otvifvelaktigt den optimistiska grundtypen. Detta innebär
åtskilliga konsekvenser i fråga om hans religiösa världsåskådning.
2. Förnuft ocli uppenbarelse.
Lehnbergs optimism visar sig framförallt i den punkt, som
för 1700-talet var mycket brännande, nämligen frågan om
förhållandet mellan förnuft och uppenbarelse. Den äldre ortodoxien
hade lätt att besvara denna fråga, eller rättare sagdt, hade ingen
anledning att öfverhufvud uppställa problemet. Men
allteftersom den gamla världsbilden föll sönder, trängde sig frågan
obönhörligt fram. Äfven om man också saknade de historiska
vittnesbörden om all den själavånda, som medföljde det Enten—eller,
inför hvilket de religiösa naturerna här ställdes, kan man utan
större svårigheter ana problemets svårigheter för dåtidens
människor. Det gällde ingenting mindre än frågan om den religiösa
vissheten. Den gamla kyrkliga åskådningen hade med sina
formler givit ett klart och bestämdt svar på denna fråga om visshet.
Men allteftersom denna äldre åskådning började undermineras
av de nya kulturkrafterna, dess mera brännande blef detta behof
af förnyad pröfning af den religiösa lärobyggnadens
kunskapsteoretiska möjlighet. Det är sålunda ett verkligt religiöst behof,
som ligger till grund för dessa teoretiska undersökningar 0111
förhållandet mellan förnuft och uppenbarelse. Den wolffska filosofien,
till en början betraktad med misstänksamma ögon af ortodoxien,
blef snart dess trogna bundsförvandt. Dess demonstrerande metod
ansågs kunna gifva ett starkt vapen i händerna på den äldre
åskådningen, som nu kämpade sin sista kamp för lifvet. Man märker
på flera af de mera framstående predikanterna vid 1700-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
