Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 2. Förnuft och uppenbarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 48
EDV. LEUFVÉN
vantro, för vidskepelse, för ett mörkt och förtryckande lynne, skuggor, dem
man icke tvekat att kasta på den ljusa, den ädelt enfaldiga, den ljufva och
menniskoälskande Religionen.
Ämnet för nämnda predikan är: »det hinderliga och det
förmånliga, som möter vår Christendom uti tidens lynne». Ämnet
må ju vara något egendomligt på Juldagen. Frånsedt detta, är
det emellertid betecknande för Lehnbergs optimism, att han rätt
litet dröjer vid »det hinderliga», som nog fanns i rikt mått i tidens
lynne. Ofvanstående citat innebär ju en beskrivning på den
radikalare upplysning, som vid denna tid var den bestämmande i
svenskt kulturlif. Frågan är nu, hvad Lehnberg haft att säga
gentemot denna riktning, som framgått ur samma andliga
jordmån som han själf tillhörde. Svaret är ganska betecknande och
ligger i dessa ord: »Dock, jag afbryter denna sorgliga beskrifning
på Christendomens motstånd i menniskolynnet. Kanske torde
jag icke hafva bort nämna något enda bekymrande föremål
fölen högtid, som gifvit ämne till vår och hela jordens glädje. Jag
vänder derföre tanken till en annan sida, och hastar att glädja
eder syn med mera behagliga utsigter i vår Christenhet.» Man
märker här, med hvilken olust Lehnberg konstaterar och angriper
den kristendomsfientliga upplysningen. Hellre »hastar» han till
de »behagliga utsigterna». Han företräder den äldre
upplysningsperiodens oreflekterade optimism ifråga om den intellektualistiska
öfverensstämmelsen mellan tidens dogma och tidens »förnuft».
Men när illusionen brast i och med den radikala upplysningens
uppenbara kristendomsfientlighet, har Lehnberg i verkligheten
intet positivt att sätta in häremot. Han söker så länge som
möjligt fasthålla vid illusionen och förbigår ämnet så mycket ske kan
genom att »hasta till behagligare utsigter». Den kompromissande
upplysningsteologien hade intet försvar mot upplysningen själf,
ty de voro båda sprungna ur samma rot. — För Lehnberg själf
torde dissonansen mellan kristendom och naturlig religion ännu
icke blifvit klar. Denna senare drog intresset till sig i den grad,
att den positiva kristendomen faktiskt blef undanträngd. Den
form, i hvilken ortodoxien bar fram det kristna trosinnehållet,
var sådan, att den naturliga religionens grundbegrepp i många
afseenden kunde gifva bättre uttryck åt tidens fromhetslängtan.
Det må för en senare tid synas egendomligt, att denna naturliga
religions trivialiteter faktiskt kunde fånga människornas sinnen
i den grad som verkligen skedde, men förklaringen ligger däri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
