Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 4. Eskatologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
67
Lehnberg bör icke i främsta rummet betraktas som teolog.
Därtill har han varit alltför osjälfständig. Den allmänt kulturella
miljön torde säkerligen ha haft större betydelse för hans utveckling
än de teologiska och religiösa strömningarna. Därför blir han också
en intressant typ för den genomsnittskristendom, som uppstår i
Sverige under inflytande af den franska kulturtypen. Och man
kan med ett visst fog påpeka, att inom dessa kretsar inflytandet
från Rousseau varit rätt stort, ehuru på ett tämligen oreflekteradt
sätt, så att man ej haft fullt klart för sig den fundamentala
skillnaden mellan Rousseau och encyklopedisterna. Med Rousseau
delar emellertid Lehnberg den föreställningen, att dygden var
människans egentliga natur och att det goda endast behöfde
befrias. från den falska kulturen för att denna ursprungliga godhet
skulle framträda. På denna punkt kunde upplysningen godtaga
Rousseau, därför att han öfverensstämde med motsvarande lära
hos Leibniz om denna tillvaro såsom den bästa af alla tänkbara
världar. Det nu sagda får emellertid icke fattas så, som om någon
direkt påverkan från Rousseau eller Leibniz skulle kunna påvisas
hos Lehnberg. Det är dessa två, som bilda ett starkt inslag i den
svenska upplysningens åskådning, och af denna allmänna
kulturmiljö med dess brokiga inslag är Lehnberg en trogen återspegling
på teologiskt område.
När nu denna upplysningsoptimism tillämpades på religiöst
område, så som skedde hos Lehnberg, innebar detta en våldsam
förskjutning af gällande åskådningar både inom ortodoxiens och
pietismens läger. För båda dessa är det ett gemensamt drag, att
de betrakta världen som ond. Förhoppningarna riktas i stället
mot en evig tillvaro. Ur denna andliga jordmån spirar med lätthet
upp den apokalyptiska föreställningen om en nära förestående
världskatastrof. Den Lehnbergskg. optimismen företer en skarp
kontrastverkan mot de apokalyptiska tendenserna inom clen
närmast föregående tiden. Och dessa tendenser äro ett
synnerligen starkt inslag i den tidigare frihetstidens religiösa kynne. Inför
fäderneslandets alla olyckor och under intrycket af den
jäsningsprocess, som uppstod vid mötet mellan tvenne diametralt motsatta
världsåskådningar, utbildar sig både hos gammalfromma och
pie-tister en ängslig botgörarestämning inför den nära förestående
domen. Den yttersta tiden var förhanden, clet visades obestridligen
af märkeliga »syner och tekn », hvaraf tiden var full. Allt från den
gamle Svedberg ut till pietismens avancerade vänsterflygel skänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
