Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 5. Etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 5
EDV. LEUFVÉN
många fall utmanade löjet. Redan år 1724 kan Rydelius förklara,
att »alle wijsa sin wämjelse vid de Speculationer och
Spitsfundig-heter, som intet kunna giöra besked för sin nytta, och sit bidrag til
något stort ändamål». Den praktiska nyttighetssynpunkten blef
också ett starkt inslag i den svenska upplysningen och förenade
sig väl med encyklopedisternas tanke om egennytta som princip
för människans handlande. Denna nyttighetssynpunkt blef af
Lehnberg öfverförd till homiletiskt språk. På religionen använder
han den genomgående. Det har i det föregående påpekats, huru
han inordnar den eskatologiska troskomplexen under samma
nyttighets-skema. Död och domen äro tankar, som äro oss
»gagneliga». Hela det kristna kallelselifvet med dess mångahanda
uppgifter är icke det organiska utflödet af ett inre troslif, utan något,
som direkt bidrar till människans egen »sällhet» och »lycksalighet».
Med ali sin humana tolerans och sitt tilltalande sociala patos är
dock den Lehnbergska »dygden» något, som i sista hand hänför
sig till individen själf. Det är med andra ord den utpräglade
löneteorien, som utgör grundvalen. Århundradets individualism
behärskade synkretsen, så att det hela inordnades under individens
synvinkel. Den Lehnbergska dygdelärans kvalmiga atmosfär
behöfde rensas af de friska vindar, som kommo med Kants kärfva
ord om en plikt för pliktens egen skull. Nytta och lön äro
emellertid tvenne grundläggande begrepp i den Lehnbergska förkunnelsen.
På Kyndelsmässodagen, II, framställer Lehnberg det kristna
lifsidealet, eller åtminstone vissa sidor däraf, i den form, att han
personifierar detsamma till en »upplyst och förfaren man, som jag
kallar en Guds tjenare». (Man märke här identifikationen mellan
»Guds tjenare» och »en upplyst man».) Denne »upplyste och
förfarne man» skall så nämna »de göromål och belägenheter, som
egenteligen tillhöra en christens stånd och förbindelse », samt vidare,
»hvad inflytelse de haft på det hela af hans fycksalighet». Härvid
anföras tvenne saker, arbetet på egen förbättring och arbetet till
andras väl. »Vid den Vises återkastade syn på den tid han i verlden
tillbragt under Religionens lagar, förekommer honom troligen först
arbetet med sin egen förbättring.» »Han påminner sig den
synnerliga kallelse honom såsom Christen ålegat: att arbeta till andras
väl; och han jämför sina mödor härutinnan med sin belöning.»
Ett arbete för egen förbättring och för andras väl — allt detta är
ju en både kristlig och allmänt humanitär tanke. Men tanken
sammankopplas af Lehnberg omedelbart med begreppet »belöning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
