Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 5. Etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
EDV. LEüFVÉN
ställning till dem kan man förstå af följande yttrande (Juldagen,
III):
Älskade Åhörare! Gudaläran har i denna stund talat till eder om glädje;
och J hasten från dessa andaktens ögonblick till andra tillfällen, der sinnena
äfven skola bjuda sina förnöjelser. Ack! de skola blifva hörda; men skola
de ock utestänga allt minne och ali verkan af Christendomens nu tystnande
röst? Ej vägrar Religionen oskyldiga vederqviekelser, dem vi uti det glada
umgänget njuta och begära af hvarandra.
»Nöjet» är något som människan söker på grund af sin natur:
»vi kunne ej annat än söka nöjet efter vårt hjertas fordringar».
»I söken förnöjlighet och rö; I följen derutinnan naturens
allmännaste åtrå; och Religionen, hvars röst jag frambär, ogillar ej denna
rörelse i eder själ». (Pingstdagen, II.) Lehnbergs skildringar af
»lycksaligheten», af ungdomens nöjen och ålderdomens ro, där
»Religionens höga nöjen» också ingå som en ingrediens bland
andra i lifvets lycka, visa tydligt, huru djup den klyfta är, som
skiljer honom från såväl ortodoxi som pietism. Hos båda
förekom till öfverflöd en aldrig sinande polemik mot tidens yppighet
och flärd. Och man såg häri ytterligare bevis för sin tro, att de
yttersta tiderna voro förhanden. För Abraham Pettersson är
jorden »en syndares mördare-kula», »ett bullersamt synda-näste»,
och i enlighet härmed dömer han hårdt öfver de nya seder, som
börjat vinna insteg. Brag1 förklarar »den tokuga verlden vara et
bedröfweligt dårhus eller åtminstone en fjollig barnkammare».
För honom är tidens starka böjelse för teatern — som bekant
synnerligt uppmuntrad af Gustaf den III —likabetydande med »pompa
diaboli», »hvilken et lättsinnigt och leklystet folk ännu försvarar,
under den inwändningen, at de kunna hafwa, jemte den lastbara,
äfwen den oskyldiga sidan; och tjena at göra folket wittert,
sam-fundskärt och behageligt i borgerliga lefnaden». Tidens mera
förfinade uppfostran är för honom »den wekliga synda-tidens
uppfostran», som gör ungdomen till »spel-orrar, dobblare och
daga-tjufwar» (anf. arb. II, sid. 415).2 Lehnberg åter har en betydligt
1 Brag, Postilla, Göteborg, Bd II, 1782, sid. 500.
2 På annat ställe beskrifver Brag det nya uppfostraridealet på det sätt,
att han tänker sig en »Yngling eller Flicka», som införes i de nya kretsarna:
»Den oomwända, så kallade artiga och galanta werlden, den upfolkade
Sad-ducäiska hopen, när den får den förenämnda dygdiga ynglingen eller flickan
emellan sig: O! då bäfwar jag för menlöshetens räkning! Hören hwad den
förtjusande hopen talar: wacker yngling! min sann artig flicka! älskanswärda
barn! men stackars barn de hafwa ännu ingen werld! de behöfw-a ännu mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
