Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - V. Lehnbergs intellektualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
EDV. LEUFVÉN
handlas på olika sätt, allt efter homiletens olika individualitet.
Några ord må först ägnas åt denna texts behandling hos några
predikanter från Lehnbergs tid. Abraham Pettersson — till
tiden något före Lehnberg — har till denna text ämnet: »Guds
barns osynliga himmel på jorden». Redan detta ämne visar, utan
något längre referat af predikan, hvartill här utrymme saknas,
att hufvudvikten här faller på det verkligt religiösa
känslomomen-tet. Den eljest så kärfve och stränge botpredikanten har i
utförandet af temat verkligt evangeliskt tonfall, som tydligen kommer ex
intimo corde. Pilgrimskänslan får vackra uttryck, och
evighets-lifvet inom människan ställes i skarp motsats mot det jordiska.
Hela framställningen bäres upp af en mystisk underström, ehuru
icke i den meningen, att det för den exklusiva mystiken
karakteristiska skulle särskildt urgeras. Det mystiska känslomomentet
äten afgörande beståndsdel i ali äkta fromhet, och det är detta, som
bryter fram hos en predikant, som, i trots af sin upplysning, i stort
sedt står kvar på ortodoxiens grund. Brag — mera samtidig
med Lehnberg — har i hufvudsak samma grepp på ämnet: »det
eviga lifvet i Guds Son». Han behandlar det eviga lifvet såsom
själens innerliga förening med Gud och åtnjutande af Guds salighet.
Hufvudvikten faller icke på det eskatologiska, utan på det
subjektivt immanenta eviga lifvet. »Det är alldeles öfverflödigt att
skilja imellan det andeliga och eviga lifvet. Fast hellre säga wi,
och tro med Johannes: Den som tror på Guds Son, han hafwer
redan det ewiga lifwet.» Emellan Jesus och själen blir »en
innerlig och obegriplig, åtminstone obeskrifwelig förening. Jesus bor
i själen, och människan är dess tempel. Hon blir delaktig af Guds
natur». Liknande grepp på denna homiletiska uppgift har också
Nohrborg, som börjar sin predikan med orden: »att Guds barn
redan i denna eländiga verlden, som eljest väl må heta en
jemmer-dal, hafwa en himmel och lycksalighet, som icke kan beskrifwas,
det lärer oss Skriften». Hans ämne är: »Guds kärleks utgjutande
i de trognas hjertan genom den hel. Ande». Utläggningen häraf
uppbäres af religiös känsla, tillika med den Nohrborgska klarheten.
Det är känslomomentet i religionen, som hos alla dessa kommer
till synes. Om detta chargeras, blir det hvad man kyrkohistoriskt
kallar mystik. Men dit ha hvarken Brag eller Abraham Pettersson
eller Nohrborg gått, utan det är den af förståndet regerade känslan,
som är konstitutiv för den djupare fromheten, det är denna, hvaråt
alla dessa framstående predikanter ge uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
