Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - V. Lehnbergs intellektualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
95
Nu må härmed jämföras Lehnbergs behandling af samma
text. Där möter oss intet ord om det främlingsskap i denna
tillvaro, som är evighetshoppets bakgrund. Lehnberg trifdes för
godt i den jordiska »lycksaligheten» för att kunna rätt förstå
fromhetens evighetshopp. Där höres heller ingenting om det esoteriska,
immanenta evighetslifvet inom individen. Den religiösa
känslobetoningen saknas. De moment i texten, som lätt kunna
orienteras åt fromhetslifvets öfvervärldsliga sidor, förbigås. I stället
samlar han sig omkring textens ord: »Honom hörer!» Ändamålet
med Jesu förklaring anges vara: »Jesu bekännare skulle därigenom
bekräftas i sitt förtroende för Honom och den Lära Han
framburit. De skulle sinligen öfvertygas, att det ord Han talat till dem
om Gud, om själens frälsning och odödligheten, var den Eviga
Sanningens uttryck, att de hos ingen annan varelse och uti ingen
lärobyggnad på jorden skulle finna en så ren, en så ljuf och fröstelig
vishet, som i detta lifvets och lycksalighetens Ord.» Jesu
förklaring handlar sålunda icke om någon »unio mystica»,
hvarigenom den trogna själen kan förenas med Gud redan här i
främlingsskapets tid, utan den är en syn, som bevisar sanningen af hans
lära, hans sanning, hans lärobyggnad, hans vishet. Ur de orden
talar det apolegetiska intresset för den kristna trons
sanningsinnehåll. Med andra ord: det är ett intellektualistiskt grepp på texten
med förbigående af det religiösa känslomomentet. Den följande
framställningen håller sig på samma plan: det är ett bevisande af
kristendomens företräde i vissa afseenden. Kristendomen är nyttig
däri, att »den gifver stillhet och ro under samvetets bekymmer»,
den gifver »tröst under våra yttre lidanden», den gifver ljus,
»när, under dagarnas hastiga framfart, vi en gång hunnit fram till
ålderdomen och till nejderna af grafven». Det behöfver ju ej
påpekas, att utgångspunkten för hela detta resonemang är den
evdä-monistiska lycksalighetsetiken. Den jordiska tillvaron har åtskilliga
sidor, som störa dess obrutna harmoni, såsom samvetskval, yttre
lidanden, ålderdom och död. Gentemot dessa besvärligheter
kan den kristna tron tjäna som ett remedium och således bidra
till harmoniens återställande. Tron är ett medel för lycksalighet.
Och i denna senare ingår ingenting af salighet i betydelse af
förening med Gud. Jesu förklaring är ett bevis för den kristna trons
sanning, eller sålunda för trons användbarhet för detta sitt
ändamål att befordra och höja »lycksaligheten». Den evdämonistiska
etiken har sålunda ingått förbund med den intellektualistiska teo-
6 — 2030. Kyrkohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
