Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
YNGVE BRILIOTH
bästa fall sin församlings världskloke allt i alla och den
bestående ordningens trogne väktare, nu sedan hundraårig häfd
försonat hans sinne med den Hannoveranska dynastien och det ej
längre fanns någon konung på andra sidan hafvet, som hade
legalitetens kraf på hans hjärta och hans skålar. Söndagen kom
som ett ringa afbrott i dagarnas gemytliga kretslopp. Hans väl
innötta dialog med »amen-klerken » var snart afklarad, och en
stunds moraliserande från predikstolen eller en allvarlig varning
för de farliga förförare, som ville föra ut religionen ur den lilla
ombonade hjärnkammare, som en gång för alla var upplåten till
dess disposition, på känslans och viljelifvets vida marker — detta
torde ej heller ha kostat för mycket möda.
Förvisso gjorde sig the Squarson icke heller skyldig till det
felet, att genom någon som helst omvårdnad om gudstjänstens
yttre former vädja till de emotionella möjligheter, som måhända
glömt sig kvar hos hans åhörare. Och kyrkobyggnadens tillstånd
svarade mot gudstjänstens art. Ofta nog kröp mögelns gröna
matta öfver lutande murar.
Som sagdt, skildringarna äro talrika och domarna ha fallit
hårda. Frågan är, i hvad mån de förra äro representativa och de
senare berättigade. The Squarson var väl på denna tid snarast en
relikt från den praktiska materialismens guldålder och Walpole’s
dagar — då ännu icke entusiasmen slagit ut i full låga med »den
andra Oxfordrörelsen», Wesley’s och Whitefields. När Georg
III:s långa regering led mot sitt slut, hade dess värme — ofta nog
tempererad till en behaglig ljumhetsgrad — nått talrika
prästgårdar inom The Established Cliurch.
Prästerliga typer mer eller mindre påminnande om the Squarson
torde väl aldrig helt saknas inom en kyrka, som slagit sig till ro
under den världsliga maktens skugga. Och vi lia inga möjligheter
att fastställa, i hvad mån den varit påfallande väl representerad
i England under tiden närmast före 1830. Därjämte är det väl
värdt att ta i öfvervägande, i hvad mån den måttstock, som i
allmänhet anlagts vid bedömandet af det kyrkliga lifvet i seklets
begynnelse varit särskildt ägnad att ställa detsamma i ogynnsam
belysning. Säkert är i hvarje fall, att omdömena skulle utfallit
betydligt gynnsammare, om man i stället för att utgå från den
standard, som direkt eller indirekt skapats genom Oxfordrörelsen med
dess kraf på det gudstjänstliga lifvets stegrande kvantitativt som
kvalitativt, och framför allt dess starka betonande af dess sakra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
