Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
YNGVE BRILIOTH
otillfredsställande; om också hufvudstaden kunde bjuda på
tillfälle till kommunion hvarje vecka, torde i bykyrkan sakramentet
i regeln utdelats endast fyra gånger årligen.1 Predikningarnas
beskaffenhet kritiseras skarpt — ej minst af kyrkans hängifnaste
vänner. I domkyrkorna synes dock äfven gudstjänsten firats med
värdighet och rik utrustning och dagliga gudstjänster varit regel.
I öfriga städer åter torde veckogudstjänsterna alltmer kommit ur
bruk.
Allt detta talar om förhållanden, som väl varit långt ifrån
idealiska, men dock knappast i och för sig berättiga till alltför stiänga
domar. Men på andra områden ha vi missförhållanden af vida
allvarligare art betygade, missförhållanden, som väl kunde inge
farhågor hos kyrkans vänner och motivera fiendernas angrepp och
ingrepp. Jag afser dels kyrkans oförmåga att hålla jämna steg
med det materiella lifvets på denna tid våldsamt stegrade aktivitet,
dels de organisatoriska missförhållanden, som städse varit den
engelska kyrkan som en black om foten och tills dato endast
delvis afhjälpts, men på den tid vi nu behandla voro i hög grad akuta.
Den tröghetens lag, hvars tillämplighet på det religiösa samfundets
historia kyrkohistorikern har rikliga tillfällen att iakttaga, var
alltjämt den starkaste faktorn inom den anglikanska kyrkan, om än,
som vi snart skola se, dess herravälde ej längre var obestridt. Men
nu som annars blefvo dess verkningar särskildt ödesdigra i en tid
af expansion och rastlös utveckling på andra samfundslifvets
områden.
Den industrialismens uppblomstring, som vid den stora
re-formbillens genomförande och långt därförinnan gjort
representationsskicket så skriande orättvist, hade äfven haft närgångenheten
1 Tre gånger årligen torde under 1700-talet ansetts som minimum.
Christ Church i Oxford hade nattvard en gång hvarje vecka. J. Wickham
I/EGG, English Church Life from the Restoration to the Tractarian Movement,
London 1914, s. 34 f. I de fall, då möjlighet finnes att fastställa
genomsnittsantalet af kommunikanter, synes frekvensen i vissa fall varit så hög
man gärna kunnat begära. I Dlanfair Caereinion i St. Asaph af en
befolkning på 2 537 vid påsken 750 kommunikanter, i Llanfyllin med 400 à 500
invånare uppgick kommunikanternas antal vid påsken till 200 à 300. Då år
1800 en beräkning af antalet nattvardsgäster gjordes i Lincoln’s stift, kom
man till det i prästerskapets ögon nedslående resultatet, att endast omkr.
V o af de därtill berättigade kommunicerat: 1911—1912 uppgingo
kommunikanternas antal vid påsken till 1/s af de berättigade; i England i sin
helhet torde motsvarande tal vara cia-Vio. Wickham LEGG, a. a., s. 40 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
