Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 3. Evangelikalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
Lörd Teignmouth, som också räknades till Claphamiterna, blef
(1804) det brittiska bibelsällskapets förste ordförande, och
Wilber-force och en Thornton tillhörde ock från början dess styrelse.1
Från Clapham startades också tidskriften Christian Observer, hvari
de evangelikala funno ett organ, som kunde våga och med heder
bestå heta duster med själfva den fruktade Edinburgh Review..
Kring Clapham kunna slutligen partiets öfriga ledande
personligheter grupperas. När Miss Hannah Moore lämnat »världen»,
där hon glänst som en lärd och vitter dam, D:r Johnsons, Reynolds
och Garricks vänninna — ett par af hennes skådespel hade med
framgång spelats på Covent Garden — trädde hon i nära förbindelse
med Wilberforce-Macaulay’ska kretsen, och korrespondensen och
umgänget inom den Clapham’ska societeten adlades af hennes
smak och intelligens, nu ej längre ägnad åt teaterns syndiga
nöjen.2 En lifslång vänskap förenade Wilberforce med den förut
nämnde Isaac Milner, president för Queens College i Cambridge,,
universitetets stolthet och tyrann, samtidigt dean i Carlisle. Och
så kunde de andliga vännerna i Clapham uppfriskas genom besök
af denne »evangelikalismens D:r Johnson», partiets starkaste
personlighet på sin tid, en massiv själ i en icke mindre massiv
kroppshydda, och hans bonhomie och glänsande konversation gjorde
hvarje samkväm, där han deltog, minst sagdt animeradt.3 »The
Dean» för oss öfver till partiets lärda högkvarter i Cambridge.
Här utöfvade Charles Simeon (1759—1836)4 ett väl mindre
larmande, men säkert mera djupgående inflytande än Milner. Det
gäller om honom, som om flera af riktningens mest bemärkta
representanter, att deras första starka andliga inflytelser kommo
från högkyrkligt håll — det var i detta fall boken Whole Duty of
Man — hvem som nu än må vara dess författare, ärkebiskop Sharp,
William Law eller någon annan. Det var först på ett senare
stadium, han genom J. Venn kom i beröring med den egentliga
evangelikalismen. Från år 1783 till sin död påverkade han från sin
predikstol i Trinity Church starkt både studenter och borgare, sedan
en gång fördomarnas is brutits. Med sina nog så mänskliga svag-
1 Bawæine, a. a., s. 106 f., 111 f.
2 Abbey & Överton, The English Church in the 18th Century, II,
s. 222 ff.
3 Overton, The English Church in the 19th Century, II, s. 61.
4 Om Simeon se H. C. S. Momus, Charles Simeon (i Leaders of Religion),
London 1892. O verton, a. a., s. 52 ff. Baixeine, a. a., s. 87 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
