Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 3. Evangelikalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
med den episkopala successionen som sitt viktigaste kriterium.
Att det individualistiska draget i evangelikalismen ej får
öfver-drifvas, har förut påpekats. Men sina kraf på delaktighet i det
andliga samfundets lif funno de evangelikala tillfredsställdt af
föreningsväsendet mera än af det historiska kyrkosamfundet.
Och härmed följde en beklaglig begränsning af deras andliga
horisont, deras teologi blef afstängd från befruktande beröring med
tidens lif, och Guds verkande tedde sig för dem under en liknande
förträngning, uppenbarelsens centrala fakta kommo att stå
isolerade från sitt universella sammanhang. Newman har en gång1
formulerat sina anklagelser mot protestantismens dogmatiska
ståndpunkt — och han kände »protestantismen» förnämligast från
sin evangelikala ungdoms erfarenheter — sålunda: den saknar
klarhet, den har stannat på halfva vägen i sin läroutveckling, men
dess naturliga utveckling leder till rationalism. Kritikens
ensidighet beror på kritikerns ståndpunkt. Arfvet från de grekiska
fäderna, fornkyrkans dogma behärskar hans uppfattning, hos de
evangelikala inta synd, försoning och helgelse, Augustinus i
protestantismens nya upplaga, samma centrala plats. Motsatserna
mellan den utpräglade anglikanismen, sådan den var och sådan den
blifvit under 1800-talet, å ena sidan, och den protestantism, som
de evangelikala företrädt och företräda, har uttryckts i
antinomi-erna: där kristologi, här soteriologi, där inkarnation, här försoning,
där Christus consummator, här Christus redemptor} Men dessa
problem kunna här endast antydas.
Behandlingen af evangelikalismen kan måhända synas onödigt
vidlyftig i en framställning, som afser att klarlägga uppkomsten af
en rörelse, som ofta nog betraktats som dess direkta motsats. Men
anledningen har redan antydts; evangelikalismen har enligt min
mening sin dryga andel i frambringandet af det senare 1800-talets
nya anglikanism, är så att säga en af dess komponenter. Detta
må synas som en paradox, och det gäller helt visst icke, om man i
nyanglikanismen endast ser en viss uppfattning af kyrkan ■— dess
handlingar och dess ämbete. Men den har därjämte en annan och
måhända väsentligare sida. Den är en djupgående rent religiös
1 Prospects of the Anglican Church, Essays Critical and Historical, I, s.
296, omtryck från British Critic 1839. Jfr Storr, Development of English
Theology, s. 65 ff.
2 Storr, a. a., s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
