Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N YANG LIK ANSK RENÄSSANS 169
avbrutet endast av tillfälliga besök på vänners landtställen. Hans
inflytande under lifstiden gick knappast utanför den trånga krets,
som fick njuta af hans glänsande konversation eller uppbyggas af
hans bref, som ofta växa ut till små afhandlingar. Dessa utgåfvos
postumt i fyra delar (I, II år 1834; III, IV 1837) under titeln
Remains oj Alexander Knox Esq. De talrika brefven till hans
vän och förtrogne under hela lifvet, biskop Jebb, åter utgåfvos
för sig.1 Knappast har Knox någonsin blifvit uppskattad till sitt
rätta värde i den anglikanska teologiens historia, snarast emedan
han blifvit ställd i skuggan af den stora anglikanska renässansen.
Äfven denna tillhör nu historien, men hittills har dess närhet ej
låtit häfdatecknarna få något rätt grepp på problemen om dess
uppkomst och förutsättningar.2 Ej minst af detta skäl måste vi
i denna framställning ägna Knox särskild uppmärksamhet.
Om man som nyanglikanismens ledande tanke, åtminstone
under dess äldre fas, kunde betrakta den, som är uttryckt i termen
via media, så är det Newnian, som präglat termen i denna form och
förskaffat den burskap. Men söka vi efter det äldsta beläggställe
i 1800-talets litteratur, där tanken är klart fattad och uttryckt,
tror jag, att vi finna detta i följande ord af Knox i ett bref till Jebb
af år 1813:
»Vilket olycksaligt inflytande vedernamnet protestantisk
har haft på vår kyrka . . . Det skall kanske till sist bli upptäckt,
att det finnes en medelväg {a medium) mellan de båda
ytterligheterna, hvilken förenar fördelarna och utestänger olägenheterna
av båda, hvilket Vincentius af Lerinum tydligt har påpekat i
det femte århundradet, och som i denna dag ej existerar
någonstädes, utom i vår egen reformerade episkopala kyrkas äkta
innersta väsende».3
Detta utföres närmare i ett bref Ön the Situation and Prospects
oj the Established Church af år 1816.4 Hittills, heter det här, har
intet drag varit så framträdande hos den engelska kyrkan som dess
1 Thirty Years Correspondence between John Jebb, D. D., F. R. S., Bishop
oj Limerick, Ardfart and Aghadoe, and Alexander Knox, Esq., M. R. I. A.,
edited by the Rev. Charles Förster B. D. Två voll., London 1834.
2 Den första adekvata uppskattningen af Knox tycks finnas hos Storr,
The Development of English Theology in the 19th Century, s. 85—91.
Frågan om Oxfordrörelsens beroende af Knox och Jebb skall längre fram upptagas
till behandling.
3 Thirty Years Correspondence, II, s. 122 f.
1 Remains, I, s. 48—62.
Cj — 2039. Kyrkohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
