Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
den reformerade kyrkan utom den engelska kyrkans liturgi.1 —
Till liturgien alltså ... håller jag mig fast som den . . . silversträng,
som förenar oss med den stora mystiska kroppen. Andra delar af
vår författning (såsom tillagda böner och de 39 artiklarna) synas
utan tvivel lämpliga, särskildt med beaktande af den
mellanställning [middle point) vi skulle komma att intaga och (det är min
förvissning) den försoningsuppgift, som vi en dag skola få att utöfva.
Men vår lifskraft som kyrka beror på vår öfverensstämmelse i
organisation och andlig läggning med den katolska kyrkan, och som ett
obrutet episkopat innebär det första, så är det vår liturgi, och
ensamt den . . . som innehåller det senare. »2
Af dessa två katolska principer är det att märka, att Knox
alltid lägger den större vikten på liturgien: till ingen punkt
återkommer han så ofta som till förtjänsterna hos the Book of Common
Prayer, och den anglikanska gudstjänsten i dess vårdade skick,
med altare, mäss-skjortor, helgdagar, antifonier var föremål för
hans lidelsefulla kärlek. Till de två kan läggas en tredje:
vördnaden för den kyrkliga forntiden som högsta forum, och därmed
ha vi också angifvit anglikanismens tre grundprinciper — ännu ej
inklämda i det nyanglikanska kyrkobegreppets tvångströja. Och
liturgiens förnämsta dygd, enligt Knox, är också den, att den i sina
utkristalliserade böneformulär, af Roms kyrka i det latinska språkets
dräkt troget bevarade under århundraden, förmedlat fornkyrkans
fromhet.3 I sin kritik af vissa lärosatser är han angelägen att på-
1 A. a., s. 61 i Letter to Dr. Woodward ön the Central Charader of the
Church of England, af 1812.
2 I nattvardsläran finner K. ett exempel på hur en katolsk uppfattning
fått uttryck mest genom Ridley’s förtjänst (han hade från Ratramnus
öfvertagit den äldre katolska nattvardsläran) i 1548 års liturgi, sedermera
modifierats, då Cramuer blifvit starkare påverkad från reformert håll, men
återställts genom revisionen af 1662. Den engelska kyrkan har enligt K. häfdat
»the Real Presence» men afvisat transsubstantiationen. Letter to John S.
Harford, prefatory to the Treatise ön the Eucharist af år 1826 i Remains, II, s.
138—164.
3 Remains, IV, s. 482. Jfr s. 301 f. (bref till Hannah Möre af d. 30/5,
1805). »I trust you do not doubt mylove to the Established Church: but it is
not for its doctrines I love it. I prize some single collects above ali the
theolo-gical Artides. In my judgment, what will make the Church of England live,
is, that it has adopted and embodied, with singularly happy selection, the
sublime piety of the primitive Church. This is done in the Liturgy. In
its artides, it draws its materials, as I conceive, and speaks (though
wonder-fully moderated) that theological language which comnienced with St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
