Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
kropp som en enhet tiderna igenom och om sambandet med de
saligen aflidna.
Till stöd för sin uppfattning tillägger Jebb slutligen en catena
af uttalanden från den anglikanska kyrkans fäder, alltifrån Ridley
till Bull, och sammanfattar slutligen sålunda:
»Englands kyrka styr en midtkurs, hon vördar skriften, hon
respekterar traditionen, hon uppmuntrar forskningen, men hon
tyglar öfvermodet. Hon böjer sig för forntidens auktoritet, men hon
erkänner ingen lefvande mästare på jorden». Däri har hon en
osviklig garanti mot villfarelse och affall.
Det var genom denna skrift framför allt, som den
Jebb-Knox-ska kyrkouppfattningen kom att påverka samtiden. Via media’s
tanke väckte redan nu motstånd både hos protestanter och
romerska katoliker1, men samtidigt är det också tydligt, att den vann
genklang, särskildt hos de intellektuellt vaknare i det uppväxande
släktet.2
Anmärkning till frågan om Oxfordrörelsens beroende af A. Knox
och J. Jebb.
I en artikel »Alexander Knox and the Oxford Movement»
i Contemporary Review för år 1887, har prof. G. T. Stokes med
största bestämdhet gjort sig till tolk för den uppfattningen, att Knox
är det egentliga upphofvet till den traktarianska rörelsen,
framförallt att han till denna förmedlat arfvet från Wesley. Så är det,
menar Stokes, från denne, som Oxfordrörelsens
sakramentsuppfattning stammar, och det är likaså Wesley’s kraf på flitig
kommu-nion, som går igen i nyanglikanismen. Likaså i fråga om rättfärdig-
1 Jebb’s biograf C. Förster (The Life of John Jebb, D. D., F.R.S.,
Bishop of Limerick etc., 3 uppl., London 1851) berättar, att dess »fundamental
principle, the golden rule of Vincentius» angreps af en författare i Christian
Observer, ocli den är, tillägger utg. i sitt 1836 daterade förord, »at the moment
in which I write, the subject of a controversy, publicly at issue, between an
acconiplished French Bcclesiastic and some distinguished divines of Oxford»,
hvilket åsyftar Newman’s kontrovers med en fransk abbé, som resulterade i
den förres Lectures ön the Prophetical Office of the Church 1837.
2 Knox berättar i ett bref af 1827, att han råkat en akademiskt bildad
ung man, som till honom uttalat »as intelligent an eulogium, as I liadperhaps
heard from any one» öfver appendixet (Correspondence, II, s. 561). År 1836
bekänner en af de mera bemärkta i andra ledet af Oxfordrörelsens män, F.
Hook, att haii var en varm beundrare af biskopen af Linierick och särskildt
haft största nytta af »the admirable Appendix to Iiis Sermons (Jebb’s Life, s. 66).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
