Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
religiösa strömningar i olika länder, som i Frankrike representerades
af Chateaubriand oeh de Maistre, papalismens apostel, och i
Tyskland betecknas af männen Görres, Schlegel, Novalis och Stolberg.1
Men parallellen är långt ifrån fullständig. Denna våg af romantisk
religiositet, som i hufvudsak kom Rom tillgodo, hade äfven i
England blifvit förnummen. Den hade en typisk företrädare i K. H.
Digby, som tog sin grad i Cambridge år 1819. Flan ägnade sig åt
studiet af medeltida antikviteter och skolastisk filosofi, och hans
hänförelse för den romantiska tidsåldern ledde honom till
katolicismen. Han nedlade sina tankar i verket The Broad Stone oj
Honour, där talrika citat från Stolberg, Görres, Schlegel, Lamennais
och de Maistre vittna om hans beroende af den reaktionära
romantiken på kontinenten.2 Till samma riktning hörde arkitekten
Pugin, och den fick sitt centrum i det romersk-katolska seminariet
Oscott nära Birmingham.3 Oxfordrörelsen och den riktning, hvars
uttryck den är, låter sig endast till en ringa del förklaras utifrån
tidens litterära strömningar. Den förbereddes genom dessa och
tillgodogjorde sig vissa af dess tankar, men den framkaUades ej
genom dem, ej heller kan den, utan att materialet våldföres, helt
enkelt klassificeras som ett led i den romantiska rörelsen.
I den engelska romantiken är det historiska sinnets nyvaknande
framför allt företrädt af Walter Scott, men det utgör äfven ett
betydande inslag hos den grupp af författare, som brukar
sammanfattas under namnet sjöskolan, om än dessas betydelse främst
ligger i naturbetraktningens fördjupande.
Vi minnas, hur An hereditary High Churchman i sina hågkomster
lägger vikt vid de intryck, han i sin ungdom mottog från
Waver-ley-romanernas författare. Han fann här, hur Roms kyrka hade
mer än sin beskärda del af mässdräkter, musik och andra kultens
tillbehör, och detta ingaf honom längtan efter en rikare utveckling
af den engelska kyrkans gudstjänstlif. Och de ansatser till privat
själavård, som kunde förekomma inom the Established Church,
tycktes honom blott föga ersätta det andliga förhållandet meüan
präst och penitent, som möter honom i bilden af Roland Graeme,
knäböjande i bikt inför fader Ambrosius (i The Abbot).* Kanske
1 Fairbairn, a. a., s. 96—in.
2 Beers, A History of English Romanticism, s. 363 ff., London 1902.
3 Cornish, a. a., I, s. 336.
4 Reminiscences of forty Years, by an hereditary High Churchman (J.
Hicks Smith), London 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
