Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N YANG LIK ANSK RENÄSSANS 169
IV. Kyrkan är slutligen universell. »Den är hvarken
anglikansk, gallikansk eller romersk, hvarken latinsk eller grekisk.
Till och med Englands katolska och apostoliska kyrka är ett mindre
tillfredsställande uttryck än Kristi kyrka i England. Dock är den
katolska kyrkan i England eller (hvilket skulle vara ännu bättre)
den katolska kyrkan under Kristus utöfver Storbritannien och
Irland ett berättigadt och lämpligt namn. Ty genom närvaron af
dess enda hufvud och konung, helt tillstädes i hvar och en af dem
alla, är den universella kyrkan andligen fullkomlig i hvarje sann
kyrka . . . Englands sanna kyrka är den nationella kyrkan eller
kleresiet. Det finns, Gud vare tack, en katolsk och apostolisk kyrka
i England, och jag tackar Gud också för Englands konstitutionella
och fäderneärfda kyrka, s1
Det ligger i öppen dag, att författaren till »The Constitution of
Church and State» har sin gifna plats bland den anglikanska
renässansens vägrödjare. Knappast någonsin förut i litteraturen hade
den allmänneliga kyrkans bild tecknats med sådan hänförelse.
Och orden »katolsk och apostolisk » ha redan något af den magiska
klang, som skulle följa dem genom seklet och in i nästa. Den
öfvernationella kyrkans ideal, som var Coleridge’s, var också
Oxfordmännens.2 De som han skattade jämväl högt den
nationella kyrkans arf. Så måste han ha beredt många sinnen på det nya,
som tiden bar på.
Men det synes ej vara mindre klart, att det är att våldföra
sig på hans system att taga det helt till intäkt för den nyanglikanska
kyrkouppfattningen. Han glömmer aldrig att fastslå skillnaden
mellan den allmänneliga och den nationella kyrkan. Men han
klargör ej fullt förhållandet dem emellan. Äfven den i egentlig
mening kristna, den allmänneliga kyrkan, bestod ju i de synliga
kyrkosamfunden. Hur förhöll sig då den engelska grenen af Kristi
allmänneliga kyrka till den nationella kyrkans hierarkiska byggnad?
Denna punkt lämnar Coleridge i dunkel. Endast så mycket synes
klart, att det endast är i sin egenskap af nationellt kleresi,som kyrkan
i England kan göra anspråk på de yttre förmåner, den åtnjuter.
Någon fullständig identifikation synes Coleridge ej afse. I
Oxfordmännens kyrkobegrepp är denna dubbelhet försvunnen. Allt
1 A. a., s. 150 f.
2 X en uppsats i Harvard Theological Review, årg. II (1918) om The Place
of Coleridge in English Theology finner H. h. Stewart dennes frändskap med
Oxfordskolan egentligen bestå i deras opposition med erastianismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
