Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O YNGVE BRILIOTH
än något annat af nyanglikanismens litterära alster. Den kan
alltjämt anbefallas för studium och meditation, om ock en viss
dunkelhet i uttrycket ej gör den särdeles lätt tillgänglig. Oss
intresserar den här närmast därigenom, att den åskådliggör
romantikens förmälning med äkta anglikansk fromhet. Därigenom blef
den ock för sin tid epokgörande. Vi kunde väl frestas att här
påpeka, hur den romantiska ådran flyter vidare i den anglikanska
renässansens diktning, särskildt i Lyra Apostolica, kanske äfven hos
Isaac Williams, samt hur den bidragit att dana en karaktär som
H. Froude’s — men detta skulle föregripa framställningen af
rörelsens senare stadier.
6. Noetikerna. Statskyrkoproblomet.
När John Henry Newman i april .år 1822 vid 21 års ålder nådde
det första målet för sin akademiska ärelystnad: att bli väld till
fellow i Oriel College, betydde detta början af en ny epok i hans lif.
Oriel intog vid denna tid intellektuellt en oomstridd rangplats bland
Oxfords colleges. Därifrån hade utgått uppslaget till en
omorganisation af examensväsendet vid universitetet, som medförde en
allmän uppryckning efter 1700-talets förfall1; det hade därjämte varit
det första att öppna sina jellowships för allmän täflan inom hela
universitetet. Newman tillhörde Trinity College. Så var det några
af universitetets skarpaste hufvud, som brukade samlas i Oriels
common-room. Bland de män, som här kommo sin nyblifne socius
till mötes för att lyckönska honom, kunde väl ingen i
namnkunnighet ännu täfla med Keble. Newman berättar, hur han hade
velat sjunka genom golfvet, då denne kom fram och tog hans hand.2
Men Keble utbytte följande år sin lärarebefattning i Oriel mot en
landtlig prästsyssla. Det var andra män och en annan anda, som
kom att påverka den evangelikalt och kalvinskt uppfostrade
unge akademikern. De tongifvande i 1820-talets Oriel voro de s. k.
1 Jolin Everleigh, provost of Oriel 1781—1814, hade tagit initiativet
till att ur massan af examinander, som förut endast godkänts öfver en kam,
utskilja dem, som »examinatoribus maxime se commendaveruut». Dessa
fördelades på tre klasser, och härmed var den ännu brukliga betygsskalan
gifven. J. H. Newman hade år 1820 endast erhållit en »second class». Så
betydde hans val till ett fellowship i Oriel en rehabilitering både i hans egna
och andras ögon.
2 Letters, I, s. 72 (uppl. 1903, s. 63).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
