Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
Keble stodo ännu jämförelsevis främmande för varandra, men
Hawkins hade under de sista åren varit en väsentlig faktor i hans
utveckling: »Det var han, som först lärde mig att väga mina ord
och att vara försiktig i mina uttalanden. Han ledde mig till det
sätt att begränsa och klargöra min uppfattning i diskussion och
polemik och att göra skillnad mellan besläktade idéer och att
bemöta misstag genom antecipering, hvilket till min förvåning
sedermera, äfven på håll, där man varit vänligt stämd mot mig,
ansetts lukta romersk polemik. Han är själf en man af den mest
exakta läggning, och han brukade ge mig stränga tillrättavisningar,
då han, som han vänligt nog gjorde, läste de första predikningar,
jag skref, och annat författarskap, hvarmed jag var sysselsatt. »1
Newman tillskrifver vidare Hawkins ett afgörande inflytande på
sin teologiska utveckling. Det var denne, som satte i hans hand
ärkebiskop Sumner’s Treatise ön Apostolical Preaching, som botade
Newman från den kalvinism han ännu hade i behåll — man kan ju
dock ha skäl att fråga sig, om den kalvinska prägeln någonsin fullt
försvann från hans religion2 — och lärde honom att tro på
pånyttfödelsen i dopet (baptismal regeneration) — ett af lösenorden i
den. kommande striden.
En princip, som skulle bli grundläggande för hans kommande
»katolicism»), tillskrifver Newman också Hawkins’ direkta påverkan:
läran om traditionen. Det var som ung student, han hört Hawkins
predika häröfver år 1818.3 Först senare tillägnade han sig dennes
tankegång, som han senare själf återger så: »Han uppställer en sats,
själfklar så fort den är uttryckt, för dem, som alis ha undersökt
skriftens byggnad, nämligen att den heliga texten aldrig afsåg att
meddela läror (to teach doctrine), utan endast att bevisa dem, och
att, om vi vilja inhämta läror, måste vi gå till kyrkans formler,
t. ex. till katekesen och till trosbekännelserna. Han anser, att
twelve Good Men (London 1891, new. ed., s. 206 ff.). Här finnes den
utförligaste behandlingen af Hawkins’ person (The Grcat Provost).
1 Apologia, s. 65 (uppl. 1908: s. 9).
2 Newman har själf senare nämnt predestinationsläran som ett af de
element i hans ungdoms tro, som han aldrig släppt, betters and
Correspon-den.ce, I, s. 125 (uppl. 1903, s. 110).
3 Denna predikan utgafs i utvidgad form, som A Dissertation upon the
Use and lmportance of Unauthoritative Tradition, Oxford 1819. I sin
uppfattning af traditionens värde i förhållande till skriften påminner han
ganska mycket om Jebb i dennes Appendix, dock synes H. snarare ställa
traditionen som kunskapskälla högre, än hvad J. gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
